Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58-
känna. Deri har man ock fullkomligt rätt, men icke derför att
domstolen här aldrig varit ovise, utan derför att bevismedel och
bevistema icke kunna vara eamma sak. Detta gäller emellertid i
icke mindre grad det fall, då bevietemat är ett faktum af mera
stadigvarande beskaffenhet, än då det är en öfvergående händelse.
Den svarte negern A. ka^i ej vara bevismedel för det faktum,
att A. är svart. Deremot min iakttagelse, att ifrågavarande neger
Ar svart, är ett bevismedel, som lemnar mig en god grund för
min öfvertygelse, att negern verkligen är svart. På samma sätt,
domstolens iakttagelse, att A. gaf B. en örfil inför rätten, är ett
medel, som lemnar domstolen en säker öfvertygelse om att så
verkligen inträffat.
Ar det anförda riktigt, följer deraf, att det varit med
rätta, som man upptagit syn (rättens iakttagelse i allmänhet) såsom
ett bevismedel, samt att dess utmönstrande samt ersättande med
»syneobjekt» icke är tillfredsställande, så snart fråga är om
omedelbart relevanta fakta d. v. s. just de fakta, som utgöra
bevis-temat. Syneobjekten försvinna emellertid icke härigenom ur
bevismedlens klass, ty hvad som af domstolen omedelbart
iakttages är visserligen ej bevismedel för ein egen existens, men kan
väl vara det för andra fakta. I detta fall blir således
iakttagelsen icke blott sjelf bevismedel, utan den blir äfven upptagande
af ett annat bevismedel. Ett exempel. Ett barn kan ej sägas
vara bevismedel för att barnet har ljust, rakt hår, men väl kan
barnet d. v. e. barnet eådant det är d. v. e. att barnet har ljuet hår
vara beviemedel (huru etarkt lemna vi derhän) för att barnets
föräldrar ej varit negrer; att domstolen deremot iakttagit, att
barnet har ljust hår, kan för visso anses såeom ett bevismedel,
hvarigenom domstolen öfvertygas om att så är förhållandet.
’) Med denna begränsning torde man icke kunna göra någon
anmärkning mot Vebings, »Geschtchte und Pandekten des römischen nnd heutigen
gemelnen Prlvatrechts», Mainz 1887, s. 305, vid första påseende så egendomliga
uttalande, att »die Personen als Beweismittel sind I) Der Richter selbst bei
Aufnahme von Äugenschein etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
