Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125-
tagit en presumtion om dess riktighet,1) och samma skäl, som
dertill föranledt, torde tala för att äfven presumera, att
utställningsorten riktigt, angifvits.2) Denna presumtion om riktigheten
af datering och den uppgifna utställningsorten torde ock af rent
praktiska skäl vara nödvändig.3) Större svårigheter kan det
erbjuda att afgöra den erforderliga styrkan hos det bevis, som
skall kunna vederlägga i fråga varande presumtion. Det riktiga
synes oss vara, att man låter nämnda presumtion gälla, blott så
länge omständigheter icke ådagalagts, som hos domaren gifvit
upphof åt ett berättigadt tvifvel om dess öfverensstämmelse med
verkliga förhållandet.4) Att af motparten fordra ett starkare
bevis vore att gifva ett fritt spelrum åt svek och bedrägeri,
liksom å andra sidan den, som stöder sin rätt på den skriftliga
handlingen, redan i friheten från att utan vidare vara bevisskyldig
den frapska rätten beträffar, gäller enligt densamma, att dateringen å den privata
urkunden (l’acte sons seing privé) anses riktig »entre ceux qui l’ont souscrit
et entre leurs héritiers et ayants-cause>, tills ett annat förhällande ådagalägges.
I förhållande till tredje man (contre les tiers) blir datum fixeradt endast på
■vissa i lagen angifna sätt. Denna begränsning i sättet för dess bevisande är
emellertid i sjelfva verket ett materielt stadgande. Handelssaker utgöra
undantag från denna regel. Jfr för öfrigt med afseende på denna fråga Bonnier a. a.
II s. 243—293. En synnerligen klar framställning af reglerna för de s. k. »actes
sous seing privé» är gjord hos Zachariä a. a. IV s. 544—557.
») I det i N. J. A. VIII s. 263 anförda rättsfall var den skriftliga
transporten af ifrågavarande recepisse icke daterad.
2) Jfr Adbert, »Den nordiske Vexelret», Köpenhamn 1882, s. 381.
. . J) Jfr med afseende på norsk och dansk rätt Schweigàard a. a. I s. 540
f., Nellemann a. a., s. 637 f., hvarest den praktiska vigten af att icke för hårdt
betunga den skriftliga handlingens innehafvare med bevis i fråga om dateringen
påpekas. Se äfven tvenne danska rättsfall hos Øested, Nyt Juridisk Arkiv
XV s. 70 (ssk. s. 73) och XIX s. 79. Här säges: »Men Sägens Natur tilsiger,
at et Dokument maae præsumeres at være underskrevet paa den Dag det er
da-teret» etc. Jfr äfven Endemann i Archiv fur die civilistische Praxis XLIII
s. 35.
4) Att observera är, att vi härvid alldeles bortsett ifrån den betydelse, den
omständigheten, att utställaren satt ett visst datum eller ortuppgift under
handlingen, d. v. s. att han således skriftligen erkänt, att handlingen den dagen och å
den orten utfärdats, kan ega med afseende på innehafvarens förhållande till
utställaren och öfriga personer, som utaf ett dylikt hans erkännande, betraktadt såsom
disposition, kunna anses bundna. Härom gäller detsamma, som om hvarje
utställarens dispositiva erkännande i en skriftlig handling, hvarom i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
