Note:
This work was first published in 1992, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Historien om herr K och en bild av författaren som för sitt eget bästa bara kan tiga och höra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HISTORIEN OM HERR K OCH EN BILD AV
FÖRFATTAREN SOM FÖR SITT EGET BÄSTA
BARA KAN TIGA OCH HÖRA PÅ
Det är grå Berliner-morgon, koldamm i näsborrarna, senhöst och
tunga moln. Syster Birgitte står i dörren. Hon säger:
– Såja, lille vän, såja. Det är obehagligt men det är för ert
eget bästa.
Jag skjuter slangen längre ner genom halsen, får kväljningar
och saliverar.
– För ert eget bästa säger hon.
Vilket är helt riktigt. Sedan en vecka ligger jag här på
sjukhuset, sedan ett par timmar har jag en gummislang genom
strupen, den skall nu ut genom nedre magmunnen. Jag står i
dagrummet, Medizin II, Station 7, Charité i det Berlin som är Tyska
Demokratiska Republikens huvudstad. Ur akvariet stirrar
scalarerna på mig. Utanför fönstret slamrar tåg förbi på S-Bahn. Det
är på väg till Väst. Det kommer från Friedrichstrasse och skall
till Westkreutz och vidare. Jag ser ut. Tåget är tomt. Landskapet
är grått. S-Bahn, taggtråd, Spree; därbortom Västberlin.
Herr K kommer in.
– Där är ni ju, säger han.
Jag nickar. Det är för hans skull jag står i dagrummet. Inte
för att möta honom, för att slippa honom. Han har sängen till
höger om min inne på salen. K är talför. Nu talar han åter. Han
går i cirklar kring mig, den blårandiga pyjamasen fladdrar kring
de smala benen och han säger:
– Jag satt ju sex år i läger. Jag satt i Sibirien från 1950 till
1956. Jag har gjort mitt. Det här är ett djävla land. Här lever
Stalin fortfarande. Himmlers pojkar var rena änglarna i
jämförelse med Berijas gossar. Jag minns när det hela kom ut om Stalin.
Politkommissarien i vår grupp i lägret var en gammal
revolutionär, han hade stått på barrikaderna både 1905 och 1917.
När nu allt avslöjades om Stalin gick jag till honom och sade:
”Vad tror du på nu då? Vad säger du nu då?” Men han bara
grät. Jag satt sex år. Vår standartenfürer hade tur, honom fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skrifts-17/0028.html
