Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om herr K och en bild av författaren som för sitt eget bästa bara kan tiga och höra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryssarna tag i redan 1945. Han omskolades och kom ut fort.
Men jag höll mig undan till 1950.
K hade varit SS-man. Legat i ett propagandakompani i
Kurland.
– Jag på ena sidan fronten och Ulbricht på andra sidan med
var sin mikrofon, säger han och skrattar. Jag skulle övertyga
ryssarna om att ge sig och komma över till oss. Vi lovade dem
guld och gröna skogar. Men vi var försiktiga. Vi bokförde varje
fånge vi tog och vi såg till att vi alltid fick ett ordentligt kvitto
på varenda man. Att vi överlämnade honom till nästa avdelning
i levande tillstånd. Vi förhörde civila också. Men vi i vår
avdelning hade egentligen aldrig ihjäl någon. Och det var tur för oss
det. Nu kunde de bara döma mig för att jag tillhört en förbrytersk
organisation. Men två av våra pojkar hade faktiskt ihjäl en grupp
ryssar. Det var snö och kallt och de skulle eskortera dem till de
bakre linjerna. De frös väl och tyckte inte om uppdraget. De
kom tillbaka efter en stund och sade att de skjutit dem under
flyktförsök. Men våra officerare var kloka. Krigsrätt. Sedan bara
pfut pfut och slut med dem. Det hade vi protokoll på. Och hade
vi inte gjort det hade ryssarna väl hängt upp oss i något träd
efteråt.
Han går i cirklar runt mig och talar. Jag försöker säga
någonting men har slangen i munnen och så fort jag försöker tala får
jag kväljningar, slangen stöts upp och jag måste åter börja svälja
den. Detta tycks mig plötsligt symbolisera författarens situation
i vårt Europa. För mitt eget bästa.
K talar om öst och väst. Han talar om friheten, han talar om
muren. Han talar om nattklubbar. Han talar åter om kriget. Åter
och åter om kriget.
– Under Hitler var det bara uniformer överallt. Jag låg ju i
garnisonsstad då och jag fick ont i armen av att hälsa. Överallt
bara överordnade och så armen i luften i ett.
K har talat med mig en vecka i sträck. På kvällarna tystnar
han. Men då har han en transistorapparat på magen och lyssnar
på RIAS. K tycker inte om Östtyskland. Han har ingen frihet.
Men han vill heller inte flytta till Väst. Ty han går sjukskriven:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
