Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kan man ta emot tyska stipendier?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde skriva mycket och deltog i en lång rad möten och
diskussioner. Under vintern 1975/76 kom dessa av naturliga skäl mer
och mer att röra sig om just yrkesförbud och §88 a.
Genom att delta i dessa (lagliga) möten och genom att
informera till Sverige om kampen mot yrkesförbud och §88 a har
jag tydligen brutit mot en oskriven regel om stipendiaters i Berlin
uppträdande.
Dagen innan min avresa från Berlin fick jag ett tjänstebrev
från ”Deutscher Akademischer Austauschdienst. Berliner
Künstlerprogramm.” Dateringen måste vara oriktig – eller också har
det legat länge innan det sändes i väg – ”Berlin den 18 Februar
1976. Ru/Hu.” Brevet hade dikterats av chefen för ”Berliner
Künstlerprogramm” dr Karl Ruhrberg. Det hade dock i hans
frånvaro (enligt uppdrag, ”i. V”) undertecknats av hans
ställföreträdare dr. Thomas Deecke.
Detta brev hänvisar till en artikel som alltså publicerats i
Arbetet 15-2, alltså egentligen texten till mitt tal i Hamburg 7/2.
(Se sid 88–92.) Artikeln betecknades som ”blindwütigen
Hassgesänge” (blindgalna hatsånger) som därtill ”die Demokratie
gefährdet” (hotade demokratien).
Därefter fortsatte brevet och nu översätter jag ordrätt:
”Ni kan tolka det hur ni vill men jag måste personligen säga
er att jag skulle vara alltför stolt för att låta inbjuda mig till ett
land som jag hölle för en icke-rättsstat. Också det kan vara en
smaksak. Jag anser det i varje fall vara en fråga om självaktning.”
Jag ser mycket allvarligt på detta brev. Det var ju inget
privatbrev skrivet i hast. Det var ett brev i ämbetet. Chefen för
”Berliner Künstlerprogramm” är den för Berlin-stipendierna ansvarige
tjänstemannen. Några av mina tyska författarvänner har efter
det att de läst brevet sagt att det verkar som om han vill ha
ryggen fri. Det har ju stått i västtysk press att jag varit stipendiat i
Berlin och att jag samtidigt kritiserat förbundsdagens beslut att
anta §88a. De menar att han behövde ett brev att visa upp om
han skulle anklagas för att hjälpa ”de röda”. Det kan förklara
hans handlande; men detta gör inte situationen bättre.
Det är tydligen så att man på officiellt västtyskt håll anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>