Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutning och i vissa avseenden gäller som norm och ouppnåeligt
mönster.”[1]
Denna svårighet blir genast mindre svår när vi upphör att
behandla denna text som en uppenbarelse; när vi alltså går från
teologi till kritik. Marx återgår här till sin konsthistoriska läsning
våren 1842. I marginalen till C. F. von Rumohrs ”Italienische
Forschungen” antecknade han då:
”Om vi betraktar den grekiska konstens gudar och heroer
utan religiösa eller estetiska fördomar, finner vi ingenting i dem
som inte kunde existera i naturens pulsslag. Dessa bilder är i
själva verket konstnärliga endast när de porträtterar sköna
mänskliga mores (seder) i en lysande, integrerad form.”[2]
och
”Marx antecknade följande passage om gotisk skulptur av
Grund (Johann Jakob Grund, Die Maleri der Griechen, Vol I, s.
15): ’Skulpturen levde mest på arkitektens allmosor.
Helgonskulpturer fyllde de inre och yttre väggarna av byggnaderna; i
sin mångfald uttryckte de övermåttet av dyrkan: små till
gestalten, magra och kantiga till formen, eländiga och onaturliga i
ställningarna stod de under allt riktigt konstnärskap, precis som
människan, deras skapare, stod under sig själv.’”[3]
Marx fortsatte inte med sina estetiska studier och sysslade
endast flyktigt med konsthistoriska frågor. Det blev den politiska
ekonomien och – senare – etnologien som upptog hans tid och
fyllde hans anteckningsböcker. Vi berörde denna fråga på hotellet
i Chauvigny när vi varit uppe på kullen och besökt S:t Pierre
och du diskuterade William Morris och Viollet-le-Duc. Ty vid
samma tid som Marx arbetar på denna inledning till kritiken av
den politiska ekonomien polemiserar Viollet-le-Duc mot den
uppfattning Marx uttrycker:
”Det är nyttigt att studera den grekiska skulpturen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
