Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheterna. Mehring beskriver detta intellektuella sätt att förhålla
sig när han tar upp debatten med Kant och Schiller:
”För att använda ett ord som Marx en gång använde om
Hegels filosofi, så kan man inte bli färdig med Kant och Schillers
estetik genom att vända den ryggen och med bortvänt huvud
mumla några försmädliga och banala fraser. /.../ Hur kan det
finnas objektiva bestämningsgrunder för den estetiska smaken,
när denna smak blott är subjektiv, individuell, när var och en
har sin egen smak? Denna fråga är grundfrågan i all estetik och
man kan inte skriva någon vetenskaplig estetik innan man har
besvarat den. Har Kant besvarat den fel, övervinner man Kant
och passerar honom genom att besvara den rätt, men man går
tillbaka och hamnar bakom Kant om man låtsas som om denna
avgörande fråga ännu aldrig hade ställts.”[1]
Mehring resonerade, diskuterade och prövade. Han drog
slutsatser. År 1898 skildrar han konstens betydelse för den tyska
arbetarklassens kamp:
”Medan den borgerliga frigörelsekampen, särskilt i Tyskland,
utkämpade en rad av sina avgörande slag på det konstnärliga
området, så genomfördes den proletära frigörelsekampen, och
detta var icke till dess skada, från första början på det
ekonomiska och politiska området.”
Och han drar slutsatsen:
”Konsten kan emotse sin återfödelse först när proletariatet
har segrat ekonomiskt-politiskt; i dess befrielsekamp förmådde
inte konsten gripa in på ett djupt och avgörande sätt.”[2]
Om denna slutsats kan föras stora teoretiska diskussioner och
har förts stora teoretiska diskussioner. Men dessa diskussioner
förblir ideologiska sålänge de inte accepterar att Mehring hade
rätt men fick fel. Gör de dock det; då har de upphävt sin –
teoretiska – diskussion.
Den som studerar konstens betydelse för den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
