Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den avgjordes för snart sextio år sedan. Sedan dess har Sverige
icke haft någon Konung. Blott två furstar av Ponte-Corvo som
kallats kungar genom en till successionsordningen given tolkande
fotnot. För en monarkist och legitimist står klart att Carl Gustaf
Bernadotte icke har successionsrätt till Sveriges krona; inte ens till
den bankettätar-, broinvigar-, ordensförlänar- och
namnskrivarfunktion till vilken härskarskapet reducerats. Visst kan han insättas
i ämbetet. Men det har ingen makt. Och det har heller ingen
legitimitet. Det är blott ett PR-kungadöme. Ur monarkisk synpunkt
är dess kunglighet lika verklig som ur biologisk tigern i tanken.
Successionsordningen säger nämligen: ”Vi Carl... göre
veterligt: att, sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och fastställt den
successionsordning, varefter... prins JOHAN BAPTIST JULII
manliga bröstarvingar skola äga rätt till den svenska tronen ...
have Vi... velat denna ... successionsordning härmed antaga,
gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer.”
I den ingress som följer sägs: "... utkorat... prins JOHAN
BAPTIST JULIUS av Ponte-Corvo till Svea Rikes kronprins,
att... efter dess (Carl XIII:s) dödliga frånfälle... till Sveriges
Konung krönas och hyllas, samt riket styra; alltså hava vi för...
äkta manliga bröstarvingar härmed velat upprätta och fastställa
denna ordning för successionen till Sveriges krona och regering,
på sätt och med villkor här nedanföre uttryckligen stadgas.”
Av politiskt-taktiska skäl inställdes kröningen av Gustav V.
Själv meddelade han att ”beslutet om kröningens inställande
fattats på hans eget initiativ, enär han hyste den uppfattningen, att
kröningen, såsom icke föreskriven i rikets grundlagar var
överflödig och icke överensstämde med tidsandan”. I kommentarerna
till Sveriges Grundlagar har detta satt sina spår i form av en
fotnot till ordet ”krönas”: ”Kröning är icke föreskriven som
villkor för regeringstillträde. Det är en urgammal högtidlighet, om
vilken Konungen förordnar som honom gott synes, varvid han
även kan, såsom skedde vid Gustaf VI Adolfs tronbestigning,
bestämma, att någon kröning icke skall äga rum.”
De uteblivna kröningarna räddade kanske kungahusets bestånd.
Men trots fotnotens högtidliga skrivning finns ingenting i
lagtexten som ger stöd för uppfattningen att ”Konungen förordnar som
gott honom synes” om successionsordningen. ”Ord för ord”
säger texten. Inte ”ord för ord om det är taktiskt lämpligt”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
