- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
29

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppgifter lämnade av betalda informatörer är inte någonting som
folk i allmänhet accepterar. Och det oavsett deras politiska
röstande. Det är inte sant att högerns väljare som helhet godkänner
detta. Vi lever inte i ett Sverige där respekten för den personliga
friheten är något som blott kännetecknar små grupper på
vänsterkanten.

Men i denna fråga har väljarna ingen möjlighet att påverka
sina representanter. Vilket val har väljaren i denna fråga i höst?
Eller hösten 1968? Det är självklart att Erlander inte svarar när
man frågar. Han behöver inte. Ingen annan gör det ju. Inte en
röst kan han förlora på frågan.

Jag skrev om en ideologisk klyfta. Det är viktigt, ty det som ur
vår — torparnas om man vill — synvinkel ter sig som ett
representanternas pactum turpe, en neslig överenskommelse, ter sig ur
deras egen blott som ett praktiskt skydd mot onödiga och
stats-nyttohotande diskussioner. Själv har jag mycket svårt att umgås
med våra valda ombud. Jag har lyssnat på dem när de talar
högstämt. Jag vet att de gör sitt bästa. Men jag märker också hur
de tiger, sviker och samtycker. De gör det därför att de vet att de
ingenting kan förlora. Det finns i denna fråga för medborgarna
inte valmöjligheter.

Jag läser att Hjalmar Mehr tar upp de borgerligas planerade
svartlistning av chefstjänstemän — det är vackert. Men det vore
vackrare om han satsade sin karriär på att ta upp även den redan
pågående svartlistningen som drabbar de lägre lönegraderna. Men
det gör han inte. Det gör ingen.

Jag har fått brev och telefonsamtal där jag beskyllts för att
vilja ”skydda spioner”. Det vill jag inte. (Jag tror visserligen
inte att polisen hittar dem i första hand i Socialdemokratiska
studentförbundet, Zenith, Clarté eller Forum Vänster.) Den enda
gång jag stött på något som jag misstänkte vara spioneri anmälde
jag det omedelbart till myndigheterna.

Våren 1955 hade en kapten i reserven dömts till sju års
straffarbete för att ha visat svenska militära instruktionsböcker för
tjecker. Våren 1958 var jag i Teheran. Där erhöll dåvarande
chefen för Irans militära upplysningsorgan (Andra byrån) general
Haj Ali Kia regelbundet samma volymer från Sverige. Han hade
många vänner bland våra högre ämbetsmän, ty han var
utbildad i Sverige. Detta anmälde Gun Kessle och jag omedel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free