Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger de ”kriminella elementen” större möjligheter att ofreda
”oss vanliga medborgare”.
Officiellt erkänner man i Sverige icke denna tanke. Våra
politiker och våra ämbetsmän, våra publicister och våra
Sverigepro-pagandister talar med förkärlek om rättssamhälle och
medborgarrätt och individens frihet. I verklighetens värld (bortom
talarstolarna alltså) uppträder de dock lite annorlunda. Där
accepterar de helt dessa anonyma skrivares tankegångar. Statsnyttan,
säkerheten, det ”praktiska” är dem viktigare än ”teorierna”. Att
det skrivs så mycket mindre om hemlig polis, åsiktsövcrgrepp och
svartlistning i Sverige än i USA beror inte så mycket på att
tillståndet i USA är så mycket värre än i Sverige som på att
yttrandefriheten här faktiskt är större (om än politiskt
verkningslös). USA har en levande — fast illa åtgången — tradition av
något som kunde kallas ”liberalism”. Sverige har Preussen.
_Skra-på en svensk ämbetsman i högre lönegrad (konservativ, liberal
eller socialdemokrat — det kvittar) och ni finner en preussisk
Beamter. Men skrapa på en lägre tjänsteman eller en arbetare
och ni finner en torpare.
I politiken kan man därför i Sverige iaktta en tydlig ideologisk
gräns mellan representanterna och det representerade folket. För
representanterna (och de bland folket som med glädje känner sig
som ”undersåtar”) blir statsnyttan ett egenvärde, skilt från
valtalens vackra ord. För folket — torparna — är däremot de
officiella idealen: den personliga friheten, rätten att bli hörd, rätten
att dömas blott för brott och i offentlighet, åsikten att
svartlistning är rättskränkande och uppfattningen att till den
medborgerliga friheten hör åsiktsfrihet; självklara begrepp — även om de
innerst och innerligt misstror representanternas lojalitet i dessa
frågor.
Låt oss ta säkerhetspolisen. Även ur statsnyttans synvinkel är
det ytterligt tveksamt om den registrering som pågår av
”vänsterfolk” och människor som semestrat i Rumänien verkligen har
praktisk nytta. Men att dessa svartlistningar — som får praktiska
följder för anställningar inom stora industrier som SAAB —
kränker medborgarnas frihet står för torparna klart. Man har
rätt att bli hörd, man har rätt att kräva att dömas i offentlighet
och för brott — inte för åsikter eller på grund av skvaller.
Hemliga register där medborgarnas vandel antecknas på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
