Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läxa. Ty när England ännu var en världsmakt och britterna ett
vitt herrefolk i Asien anklagade de Afghanistan för att bryta den
internationella rätten. Men afghanerna hade vapen och kunde
svara:
— Vi blev aldrig tillfrågade när den internationella rätten
skrevs.
Och då afghanerna besegrade britterna kunde britterna inte
utsträcka rättvisan över Afghanistan utan landet förblev fritt.
Över detta sörjde många ärliga liberaler i Europa på den tiden.
I skolböckerna fick vi lära oss att på våren år 1809 antog
riksdagen en regeringsform som avskaffade enväldet. Efter mer än
hundra år av folkskola tror nog också underklassen på det. Varför
skulle vi annars ha getts skolor? Men riktigt sant är det inte. Ty
bondeståndet vägrade och skrev under med förbehåll. Gustav IV
Adolf brydde bönderna sig inte om. Och de vackra fraserna i
Jär-tas memorial applåderade de gärna. Men viktigare för dem var
jämlikheten och skatterna. Därför blev riksdagens antagande av
regeringsformen 6/6 1809 icke slutgiltigt.
Överheten och de intellektuella talade om fosterlandet och dess
fara. Anklagade böndernas representanter för att inte tveka att
uppoffra riket hellre än att avstå från sina krav. Ryssarna trängde
allt längre ned i landet. Men bönderna fortsatte att tala om
skatterna. De beslöt — formligt — att talmannen icke ägde
underskriva regeringsformen förrän privilegierna för överheten
beskurits.
Carl XIII inkallade bondeståndet till slottet 27/6 1809.
Bönderna samlades i Stora Galleriet. Kungen talade om sin
egen offervillighet för fosterlandet (han hade gått med på att bli
kung), han anklagade bönderna för laglöshet. ”Finnes någon som
vill neka ståndets talman att uppfylla sin plikt — skilje han sig
från de övriga, blive han känd av mig och sina medbroder.”
Överklassen talade om idealen och hade ”käre far” på sin sida;
underklassen tänkte på skatter och privilegier och var utan vapen.
Talmannen skrev under regeringsformen. Det antecknades att
bönderna inte ansett någon votering nödvändig. Men
bondeståndets formella beslut har aldrig formellt upphävts. Och hade
bondeståndet varit beväpnat den gången (sådant brukar kallas
terror till skillnad mot det normala tillståndet då enbart
överklassen anställer mästermän som brukar kallas rättvisa) då hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
