Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luktar hygien (oftast) i den låsta funktionärstoaletten. Men det är
ett bevis för diskrimination och inte för diskriminationens
nödvändighet. Ty när den nyckelbärande stod i produktionen hade han
samma toalettvanor som nu. Språnget över disken är inte ett
språng i toalettbeteende.
Toalettbeteendet är numera i Sverige tvärpolitiskt och skär
tvärs genom klasserna. Detta inte på grund av hygienisk
uppfostran (ideologi) utan därför att slummen byggts bort. När
arbetarklassen kämpade bort slummen och utedassen, pinnen i väggen
och när budningen började försvinna då kom både arbetaren och
borgaren att uppföra sig på samma sätt på sina toaletter. (Det
anser jag inte tyda på arbetarklassens förborgerligande.)
Nyckeln är en fråga om demokrati och politik. Ty genom att
nyckelbäraren tvingas skapa åt sig en ideologi som rättfärdigar
nyckelinnehavet förändras hans målsättningar. Det uppstår en
motsättning mellan medlemmar och funktionärer. Denna
motsättning fungerar inte abstrakt utan i det givna samhället. Endast i
det existerande borgerliga samhällets värderingar får
nyckelbäraren stöd för sitt nyckelbehov. På så sätt anpassas apparatens
värderingar bort från medlemmarnas till borgerlighetens. (Ivar Lo
skrev en gång om hur arbetardiktama söp ihop sig med
borgerligheten.)
När jag skriver detta vet jag att de nyckelbärande
funktionärerna blir upprörda. De säger fyra saker:
a) ”JM fäster sig vid skitsaker.” De glömmer då att det inte
är jag som fäst mig vid nycklarna; de har själva fäst sig vid dem.
b) ”JM är anarkistisk.” Men de glömmer då att den
anarkismen delas av de flesta av deras medlemmar.
c) ”J M är folkrörelsefientlig.” De glömmer då att rörelserna
inte är egenmål. De uttrycker sociala behov. Nyckelbärandet
minskar deras möjligheter att bli effektiva verktyg för
medlemmarna.
d) ”JM är snuskig, han ser politiken och demokratin ur
piss-mojens ho.” De glömmer då att det är stanken och inte
piss-mojen som är snuskig och att tjugo förstamajtal inte uppväger
ett enda dåligt ackord eller en enda trasig pissmoj. Det är genom
de små detaljerna som helheten blir synbar; det är genom
helheten man förmår se de små detaljerna.
Det är alltså omöjligt att ens beskriva en så banal situation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
