Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Polen. Det var lögn. Murarna var av tegel, estetiskt tilltalande
och vackert krenelerade. Död i skönhet med romantisk dekor.
AB 9-10-66
Pissmojen — medvetandet — värderingarna
Sanningen är konkret. Apparaten kan ses i stort; som socialt
fenomen. Den kan också ses direkt. Låt mig ta en scen som torde
vara välkänd för de flesta läsare.
På fackföreningsexpeditioner runt om i landet brukar det
finnas två slags avträden; pissmojar för medlemmarna och toaletter
för funktionärerna. Medlemmarna står i kö. Funktionärerna har
egna nycklar. När medlemmarna svär och bråkar och kräver
kontroll över funktionärernas nycklar blir de senare upprörda. Vissa
dagar är det fullt av medlemmar på expeditionen; då blir
urinstämma, stank och otrevnad. Funktionären däremot har sin
privata nyckel i fickan.
Om denna olikhet institutionaliserades och blev rådande över
hela samhällslivet skulle obducenter så småningom kunna fastslå
att det fanns två sorters blåsor hos folk; större (och lätt
inflammerade) medlemsblåsor och smärre (finkänsligare)
funktionärs-blåsor. Av detta skulle bildas ideologi. Diktarna skulle tala om de
finblåsigas själsliv och konservativa politiker skulle hänvisa till
den allmänt erkända sanningen att det finns ett fåtal, en elit, med
känsliga blåsor — och de kräver speciella toaletter — och en
majoritet med stora och grova blåsor.
Jag förutsätter att ingen av de funktionärer med egen nyckel
jag känner vill acceptera denna beskrivning. De har alla mycket
rationella argument att komma med. Toalettdiskriminationen är
ingen diskrimination; den är en hygienisk fråga, den är en
arbetsplatstrivselfråga.
Men denna rationalitet är inte förnuftig. Ty det outsagda i
detta argument är att medlemmar och funktionärer pissar olika.
Och det praktiska argument som tycks bevisa sanningen i
funktionärernas nyckelbevarande argument bevisar motsatsen. Det är
sant att det stinker surt i medlemsavträdet (i de flesta fall) och
5 — 672702. Myrdal: Skriftställning’ *
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
