Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomen som bär upp pocketböckerna. Och det är därför som
dessa listor i stort är mer spännande än originalutgåvelistorna.
Men denna ungdom har endast obetydligt inflytande på
tidningarnas kultursidor. Därför fortsätter tidningarna att recensera de
dyra böckerna till glädje för de medelålders konsumenterna från
högre socialgrupp.
Det finns alltså också andra gränser som boken måste spränga.
Boken som vara är för dyr. Jag känner mina läsare, de skriver
mig, de ringer mig, de besöker mig. De är inte hemmafruar i
socialgrupp I. De är ungdomar, studerande ungdomar, unga
intellektuella arbetare och lågavlönade tjänstemän. Det är också
den publik jag vill ha. Men min senaste bok kostade 62 kronor.
Det är mycket pengar. Bokpriserna är en gräns mellan mig och
min publik. Bokpriserna slussar mitt arbete mot de läsare jag
varken bryr mig om eller vill ha.
Jag har själv ingen inom min umgängeskrets som har råd att
köpa svensk originallitteratur annat än högst någon gång om
året. Priserna är för höga. De utgör en klassgräns, en verklig
kulturfara. Jag tror inte att det beror på illvilja från förläggarna.
De bör inte ha någon orsak att sabotera sin egen verksamhet. De
höga priserna hänger samman med ökade produktionskostnader.
Dessa leder också till svårigheter med lagerhållning.
(Frampressande av allt längre serier.) Det är en utveckling som är ytterligt
hotfull för många av våra förlag. Jag förutsätter också att våra
förläggare talat med sina kolleger i Paris och New York och vet
vad som väntar dem om inget görs. (Ibland förvånar visserligen
våra förlags prispolitik mig. Varför skall Sara Lidmans senaste
bok vara dubbelt så dyr i Stockholm som i Oslo.)
Oavsett vilken regering som kommer att bära ansvaret efter
nästa val är frågan om samhällssubventioner till
bokproduktionen absolut nödvändig. Vare sig man är högerman eller socialist
bör man kunna enas om att litteraturen och språket är värt en
mässa.
Det är möjligt att författarna måste erkänna att den nuvarande
omöjliga prispolitiken kan medföra att vi bör helt slopa all
royalty. Det är möjligt att förlagen bör begära allmän
produk-tionssubvention. Frågan måste utredas. Men något radikalt måste
göras. Och görs det inte inom rimlig tid då anser jag att de
svenska författarna bör byta språk. Ungdomen läser engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
