Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Varför jag aldrig svarade? Därför att jag ständigt stod på
gravens rand. Det var därför jag måste använda varje
ögonblick då jag var arbetsförmögen för att jag skulle kunna
fullborda den uppgift för vilken jag har offrat min hälsa, min
livslycka och min familj. Jag hoppas att denna förklaring inte
behöver något tillägg. Jag skrattar åt de så kallade ’praktiska’
människorna och deras visdom. Om man valde att vara en
oxe skulle man naturligtvis kunna vända ryggen åt
mänsklighetens lidande och rädda sitt eget skinn. Men jag skulle
verkligen ha ansett mig själv opraktisk om jag hade avlidit utan att
slutligen fullborda min bok åtminstone i manuskript.”
c) Wattrang tycks inte känna till det europeiska
adertonhun-dratalet i allmänhet och arbetarrörelsens historia i synnerhet.
Marx var inte en man vars ”insatser låg helt på det teoretiska
planet”. Marx var inte bara teoretiker utan även agitator och
organisatör.
Förhållandet är knappast någon hemlighet.
Alltså: Wattrang är en okunnig kompilator som inte känner
källorna. Om det är någon som ifrågasätter riktigheten av detta
betyg så är jag helt beredd att gå igenom hans inledning mening
för mening.
Men hans okunnighet är inte tillfällig. Den har tendens och
politisk betydelse. Dessa meningar ger uttryck för två politiskt
betydelsefulla värderingar:
1) Den ”teoretiske” Marx har betydelse; kan accepteras. För
det borgerliga samhället kan den Marx bli acceptabel som talar
om dialektiken som teori; som talar om den materialistiska
historieuppfattningen som historieuppfattning. Så länge teorin hålls
skild från praktiken kan det borgerliga samhället tillåta vilken
som helst revolutionär teori. Undertryckandet av enheten i Marx’
tanke/handling måste då förtigas. (Jag säger inte att Wattrang vet
vad han gör. Blott att han följer det borgerliga samhällets krav.)
2) I det borgerliga samhället jämställes engagemang och
sentimentalitet (liksom för övrigt kyla och cynism). Marx var icke
sentimental. Därför ”betvivlar” Wattrang hans engagemang.
Och räddar alltså Marx över till ”de kyliga intellektuella”.
Också den räddningen har sin politiska betydelse. Både de
sentimentala och de kyligt intellektuella hamnar i de stora sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
