Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig om det, då far man verkligen vilse. Därför far också de flesta
goda svenskar så vilse när de talar om svenskt bistånd till
”u-länder” eller Sveriges medlande i Vietnam. Dessa
ståndpunkts-taganden anses ofta grundade på medmänsklighet eller moral.
Men det är en tvetydig moral och en som för övrigt även de
kristna borde syna i sömmarna. Det finns en hel del bibelord om
den tvetydigare formen av rättfärdighet.
Ty att göra världen till en värld för människor innebär inte
att göra ”u-ländema” till ”i-länder”. (Märk de dubiösa
associationerna i detta språkbruk.) Den nuvarande världens
omänsklighet är inte bara omänskligheten för de napalmbrända och
svältande: den är också omänsklighet för de napalmbrännande och de
som drar fördel av vår nuvarande världshandelsstruktur. Länder
som Sverige är inte ”lyckade”, de är de djupt förvridna
spegelbilderna av en förvriden fattigdom. Både herren och slaven blir
ofria. För att handla förnuftigt — och moraliskt — måste man
ha insikt i detta sammanhang. Har man det inte blir hela
grymheten i skeendet — Flanderns massgravar, gaskamrarna i
Auschwitz, svälten i Bengalen, lägren i Sibirien, tortyren i Aden, de
bombade byarna i Vietnam — uttryck för människans ohjälpliga
ondska i stället för utslag av sociala förvridningar.
Detta leder till politiska ställningstaganden. (Det finns också
andra vägar att nå dem.) Ställningstaganden som blir desamma
oavsett om man är ateist eller kristen. Imperialismen och
kapitalismen är huvudfienderna. Stödet åt nationella befrielserörelser
är ett stöd åt den egna friheten. (Observera att Marx på sin tid
stödde de djupt religiösa, alls inte socialistiska irländska
frihetskämparna mot de brittiska arbetarledarna. Av dessa skäl.) Om vi
inte tar ställning för de undertrycktas befrielse dras vi själva in
i en utveckling som allt tydligare driver mot en ”omänsklig”,
apparatlik tillvaro. En korporativ och militariserad stat.
Det är inte SIDA det gäller. Det är vår handelspolitik. Det
är inte Ulla Lindström — det är Wallenberg. (Som är en liten
figur i den stora internationella dansen.)
Krigen kommer att fortsätta vår livstid ut. Det finns ingen orsak
att tro att de stora internationella oljebolagen till exempel skulle
vara villiga att på fredlig väg ge upp sina koncessioner. Det finns
heller ingen orsak att tro att de fattiga folken i oljeländerna inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
