Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingerfärdigheter trolla bort det djuriskt verkliga i hur napalm
verkar på levande människor. Som jag ser det är detta en
moralisk katastrof för borgerligheten. För att behålla sin maktställning
drivs de härskande till handlingar som kräver rationaliseringar
— för ögonblicket spelteoretiska — som tvingar dem att göra sig
av med hela sitt ideologiska förflutna. Kvar blir dem ytreligiösa
och vanereligiösa riter, fraser och ytterst — intet.
Det är en moralisk bedömning. Ty att moralen vilar på social
grund hindrar inte att moralen är verklig. Kriget i Vietnam är
från Förenta Staternas sida ett ytterst omoraliskt krig. Och om
jag skulle ge upp denna grundvärdering och i stället räkna kriget
som ett ”spel” mellan olika krafter (våra och deras) skulle jag
själv hamna i samma fålla som de angripande även om jag
bekämpar dem. Om jag å andra sidan nöjde mig med denna
moraliska värdering och försökte bekämpa den barbariska
krigföringen, den stora svälten, med moraliska medel då bleve mitt arbete
utan resultat.
Just därför att man bedömer moraliskt och har en
grundvär-dering som säger att världen bör bli en värld för människor
måste man kallt analysera orsakerna till de sig ständigt allt
kata-strofalare utvecklande krigen och kriserna. Man kan inte stå det
onda — ty det är i ordets egentliga innebörd ont — emot genom
att ta upp de slagord härskarna redan förkastat. Det gjorde
Thomas Munzers bönder — de blev slagna och hamnade i galgen.
Det gjorde Taping-rebellema och de blev slaktade. (Trettio
miljoner för övrigt. De hade bland annat försökt ta missionärernas
kristendom och broderskap på allvar. Blev mycket riktigt
brännmärkta som kättare och rebeller av alla kristna stormakter. Det
var kristendomens andra — och troligen — sista möjlighet i
Kina.)
Kapitalismen föder krig. Världshandeln gör de fattiga ständigt
fattigare. I Asien, Afrika och Sydamerika lierar sig de högt
utvecklade, de kapitalistiska staternas styrande kretsar med tunna
skikt överklass. Och revolutionerna är inte av i går. De kommer
att fortsätta, de kommer att växa. Vi har ett blodigt sekel
framför oss. De rika ger inte frivilligt avkall på sin makt och sin
rikedom. Om man vänder sig mot denna situation så är det inte av
allmän medkänsla, heller inte av abstrakt rättvisa. Om man tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
