Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom bödel barsk
Kom galge grym
Med jämna mellanrum brister de brittiska arbetarledarna ut i
sång. Wilson sjunger inför sina medlemmar och de gamla idealen
lockas fram ur hömen. De kryper kring på salens väggar.
Se folkets fana lyser röd
För den utomstående är spektaklet inte uppmuntrande. Vad den
europeiska arbetarrörelsen gäller är det visserligen sant som
George Brown sjunger:
Trots feghet och förräderi
Vår röda fana följa vi
Men det är en pinsam sanning att de officiella europeiska
arbetarledarna varit beredda till vilken som helst skändlighet för
att skydda det samhälle de skulle omvandla. För folket i Aden,
i Rhodesia, i Vietnam blir Wilsons sång en ohygglig verklighet:
Kom bödel barsk
Kom galge grym
Vår fansång blir vår avskedshymn
Den europeiska arbetarrörelsen har gått från tragedi till tragedi
under det senaste seklet. Valsegrarna har följts av världskrig; de
stora reformerna har ackompanjerats av kolonialkrig. Den som
ena dagen gått i folkfrontsled och trott att klassen segrat har
nästa dag vaknat upp i en fångtransport. När det gäller
skändligheter finns ingen stor skillnad mellan europeiska
socialdemokrater och europeiska kommunister. De har varit helt beredda att
lämna ut varandra till bödlarna. Det förekommer ibland en
diskussion mellan svenska socialdemokrater och kommunister om
vilkas partikamrater i utlandet — inom Sverige har de ju inte
haft större möjligheter än arbetsläger, transportförbud och
avskedanden — varit skändligast. Så länge diskussionen bara består
av ömsesidiga beskyllningar — Prag 1948, Köpenhamn 19411 —
är den ganska meningslös. Meningsfull blir den först när de blir
ärliga nog att inte taktiskt utnyttja offren för apparattaktik utan
börjar en ärlig analys av varför arbetarrörelseapparatema så
degenererat som de gjort i denna bödlarnas, galgarnas,
förföljelsernas, världskrigens och kolonialkrigens epok.
Ty tragedin är förklarlig. Men den var icke oundviklig.
Mass-1 Om Köpenhamn 1941 se vidare sid 123—124
7 — 672702. Myrdal: Skriftställnings
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
