Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra hållet. Strindberg är Strindberg i världen; men vid
Strind-bergs-jubileet 1949 kunde inte Dramaten hålla sig utan måste
prompt offra åt det svenska skämtlynnet och sätta Munchs
”stind-bergsnitt” på omslaget.
När jag kom hem satt jag vid skrivbordet. Långt ute på (den
blårosa) isen två svarta prickar. Först när jag tog fram tuben och
ställde in skärpan kunde jag se att det var två män. De bar
fiskeutrustning. De gick österut mot Härnön. Jag följde dem i
tuben till dess de försvann bakom Torsholmen. Så kan man också
sitta i värmen, iaktta, beskriva och vara realistisk skildrare.
Plötsligt såg jag att om jag bytte ut fiskedonen mot en verktygslåda
och kallade bilden: ”Reparatörerna rycker ut” då skulle det ha
varit sovjetisk socialrealism. Det viktiga med denna var ju att
även dessa akademiker och kulturutbytare hade kalla fötter. De
satt i värmen med tuben för ögat, iakttog, förändrade och fick
ordnar. Själsliv som själsliv.
Men nu mörknar julkortet. Svagt syns ljusen från staden. De
snötyngda grenarna framträder snötyngda blott om jag går ut i
natten och belyser dem. Idyllen kallnar och det börjar blåsa
utanför rutorna. Så kallnar ock konsten i dag till själsliv.
Jag kände en gång en svensk som drack mjölk med ändtarmen.
Vid högtidligare ögonblick bar han fram ett emaljerat handfat
som placerades på köksbordet. Sedan tog hustrun fram mjölk i
tetrapak och fyllde handfatet. Mannen tog av sig byxor och
kalsonger och satte sig i mjölken. Med koncentration och
antipe-ristaltik sög han därefter upp den. Han var mycket stolt över
detta. Det visade andens seger över materien menade han. Han
hade varit i Indien och studerat yoga. Och det var vad han
hade lärt av Asien.
Så sitter också nu den själfulle européen mitt i det mörknande
julkortet.
AB 15-1-67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
