Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika vita världen och de fattiga folken måste man som socialist ta
ställning för de fattiga folken. Även om plötsligt (som 1914 i
europeisk måttstock) de officiella arbetarrörelserna marscherade ut i
krig med flygande fanor och klingande spel.
Ett sådant handlande är också det enda förnuftiga. Ett
samhälle som det svenska kan icke isolerat bli ett mänskligt samhälle.
Också våra liv förvrids. Vad som 1960 står betydligt klarare än
det gjorde 1869 är att vi icke kan nå jämlikhet inom de rika
länderna så länge det inte finns jämlikhet i världsmåttstock. Den
sociala revolutionen i Tredje Världen är förutsättningen för vår
egen frihet. Det rör sig inte om en vår ”befrielse av andra”,
utan om vår egen befrielse.
Det är möjligt att Kaj Björk i princip håller med mig. Hans
invändning blir då: ”Arbetarpartiers utsikter att vinna val tycks
ha nära samband med deras förmåga att lösa problem på
hemmaplan. Däremot är det svårt att finna exempel på att en
in-ternationalistisk hållning gett väsentlig valpolitisk utdelning.. .
Än så länge tvingas dock europeiska regeringar att i sina
handlingar ta hänsyn till vilka uppoffringar det stora flertalet av deras
väljare vill göra för internationella syften.”
Många praktiska politiker ser det på detta sätt. Både sovjetiska
kommunister (de använde visserligen inte orden ”valpolitisk
utdelning”) och svenska socialdemokrater har sagt mig det. Den
kortsiktiga taktiken tycks ge dem rätt. Men en sådan politik får
allvarliga konsekvenser. ”På hemmaplan” utvecklas samhällena
då enligt kapitalistiska värderingar och lagar till korporativt
organiserade starkt militariserade privilegiestrukturer där
befolkningen blir till marknadsstyrda (och periodvis friställda)
konsumenter (i bästa fall). ”Väljarna” upplever dessa problem mycket
intensivt. Men då sådana frågor inte analyseras och formuleras
politiskt (utan i trivseltermer) urholkas de politiska formerna för
demokrati. På längre sikt blir också de stora internationella
klasskrigen oundvikliga. De tar sig — troligen — periodvis även
rasformer vilket i sin tur återverkar ”på hemmaplan” som förstärkt
reaktion.
Regeringsmakten kan förloras på olika sätt. På den taktiska
vägen förloras den med säkerhet. Ungdomen går sin väg om
politiken blir sådan den i handling (Vietnam, Rhodesia,
sjöfarts-frågor etc) blir inskränkt nationell; då samtidigt de frågor som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
