Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den vägen kan envar bidra till att själv röra om
samhälls-grytan från botten.
Den tredje vägen är den intellektuella kritikens. Också den är
nödvändig. Själva begreppet ”lönsamhet” och ”samverkan”
måste slås sönder. Om inte det görs kommer politikerna att
kunna berätta värmlandshistorier till döddagar.
Jag har skrivit apparater. Ty arbetarrörelsen som den nu
fungerar är en apparat, hämmad och bunden av det kapitalistiska
samhällets värderingar. Den fyller för närvarande en roll som
arriärgarde under en allmän reträtt. Den kan skydda, men inte
förändra.
Jag är inte anarkist. Jag är övertygad om organisationens och
partiets nödvändighet som instrument för den sociala
omvandlingen. Men endast de tre vägar jag nämnt gör det möjligt att
skapa en politisk rörelse stark nog att förmå omvandla
apparaten till att bli ett politiskt instrument för folkets vilja att skapa
ett samhälle utan ”lönsamhet”, krig, imperialism. En
omvandling där Svensson gör sig till människa och inte bara förblir
arbetskraft och konsument och väljarunderlag.
AB 30-4-67
T al till den röda våren
Nu svärmar de fria andarna. De akademiska riterna utföras. Allt
detta kan tyckas skäligen oförargligt. I och för sig är det det
också. Festtal och ceremonier är — liksom ordnar, utmärkelser och
titlar — sådant som den förnuftiga människan icke befattar sig
med och heller icke bekymras av.
Men vad jag sagt är lögnaktigt. Den förnuftiga människan i
denna mening existerar inte. Ett sådant förnuft obekymrat om
samhällets yttre symboler blir därmed också obekymrat om
samhällets verkliga funktioner. Den sortens förnuft är ett borgerligt
ideal. En ceremoni är aldrig helt likgiltig.
Som grupp betraktad har de svenska akademikerna inte spelat
någon lysande roll. Från punschpatriotismen fram till aktionerna
mot de judiska flyktingarna på trettiotalet var den akademiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
