Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även i det borgerliga samhället. Hans vetenskapliga position är
svag; han kom in i Vetenskapsakademien med ett nödrop. Han
håller inte måttet. Där skall angreppet sättas in.
De socialistiska svenska intellektuella har under långa tider
varit alltför försiktiga. Med få undantag har de heller inte i Marx’
tradition gått in för att smula sönder den borgerliga vetenskapen.
De har trott sig kunna samarbeta med den. Vi har sett vart det
leder. Det för till positioner i en borgerlig stat och positionerna
har bestämt handlandet.
När man är saklig så bör man inte glömma att det sitter en
person på var sak, som Strindberg påpekade. Den ideologiska
klasskampen är nödvändig. Vi kan aldrig nå socialism i Sverige
om vi inte för denna kamp. Den socialism vi i annat fall skulle
nå, utan den hänsynslösa kritiska intellektuella kampen, det bleve
den förvridna, bismarckska form av socialism som nu
kännetecknar Sovjetunionen.
Det är inte en kamp som kan föras med citat från Marx. Det
är en kamp som — i detta nu — måste spränga upp den
borgerliga vetenskapen inifrån. Klarlägga dess klassmässiga funktion och
oskadliggöra den.
Det är möjligt att en sådan ideologisk kamp kan leda till att
vi i Sverige får göra som de socialistiska intellektuella i Förenta
Staterna — bilda fria universitet. Men det är inte en aktuell
uppgift. Så länge de socialistiska akademikerna kan arbeta inom
universiteten bör de göra det. Men göra det som sappörer som
gräver sig fram under murarna och spränger borgerlighetens
intellektuella fästen i luften. Inte utbilda sig till tjänst åt detta
samhälle utan utnyttja sin utbildning i kampen mot detta samhälles
grund; människans utsugning av människan.
Kampen för socialismen är långvarig. Ingenting säger att vi
själva i vår livstid får skörda några frukter. Vi är inte socialister
därför att det lönar sig för oss på sikt. Vi är inte som de norska
studentsocialister som på tjugotalet tog obegränsade banklån och
gick på krogen i den fasta förvissningen att världsrevolutionen
snart skulle befria dem från återbetalningsskyldighet. När den
dröjde fick de bli återgå till att borgare.
Men revolutionerna går vidare. I dag är det Vietnam. I morgon
kan det vara Colombia eller Brasilien. Också i Sverige skärper
klasskampen sig. Samförståndets epok håller på att ta slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
