Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsperioden spelat ut de religiösa grupperna mot varandra. De
hade söndrat och härskat i Palestina som i Indien.
I Europa hade ungefär 6 000 000 slaktats av Hitler. Av de
8 000 000 DP:s (flyktingar) som funnits i Europa efter kriget
återstod ungefär 1 000 000 i olika läger. Olika stater åtog sig att
ta emot begränsade antal: Storbritannien jordbruksarbetare,
gruvarbetare, stenhuggare och hushållsarbetare. Belgien gruvarbetare,
Kanada ett litet antal gifta män under 40 års ålder med
erfarenhet av timmerhuggning. Sydafrika yrkesarbetare inom gruv- och
maskinindustri. Venezuela jordbrukare och industriarbetare, Chile
yrkesarbetare osv. osv.
Men ingen ville egentligen ha de fattiga, de förtryckta, de
sjuka, misshandlade. Ingen ville ha judar. Och den europeiska
antisemitismen som nyss firat sina hitlerska orgier (bra många
fler än tyskar var inblandade i utrotningarna) gick nu samman
med sionismen. Det var det som hände.
I Palestina samverkade araber och judar bland
vänstersocialister och kommunister för ett fritt Palestina på demokratisk grund
utan raspolitik. I FN diskuterades dock ”Palestinaproblemet”.
Gå nu till dokumenten; arabstaterna och Indien hävdade att det
bara fanns en utväg. Ett självständigt Palestina med
demokratiska fri- och rättigheter för alla medborgare oavsett ras och
religion. Argentina hävdade att FN icke hade rätt att lösa
”Pale-stinafrågan” mot det palestinesiska folkets önskan. Kuba 12 år
innan Castro sade att det trots alla de påtryckningar det utsattes
för inte kunde rösta för en delning.
Men den polske delegaten, Winiewicz, hävdade att
flyktingproblemet borde lösas med att i första hand sända 250 000 judiska
flyktingar till Palestina. Dr Masaryk meddelade ”med stolthet”
att han hade hjälpt många judar till Palestina och sade: ”Jag
tänker på ghettojudama, på de gaskammarjudar som ännu
befinner sig i koncentrationsläger och vars enda brott är att de tillhör
en gammal och stolt ras.” Tsarapkin från Sovjetunionen sade:
”Judarnas lidande i Europa förklarar varför de strävar efter en
nationalstat. Det vore inte rättvist att neka det judiska folket
rätten att uppfylla denna önskan. Det brådskar med att skapa en
judisk stat.”
Detta var Sovjets politik. I stället för att bekämpa den
europeiska antisemitismen lät man ”ghettojudama” sitta i läger år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
