- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
146

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut och år in under det man diskuterade med västmakterna vart
de skulle exporteras.

Stormakternas politik — en ohelig allians mellan antisemitism,
opportunism, sionism och maktpolitik — segrade i FN. Blodbaden
ökade i Palestina och araberna fördrevs. Sovjetunionens
nuvarande dunkla spel i Västasien är ingen tillfällighet. Någon principiell
politik har Sovjetunionen inte haft i denna fråga. Strax efter
Tsarapkins tårdrypande tal i FN kunde också antisemitismen
komma till rätt öppna uttryck i Sovjet.

Araberna hade inte varit inblandade i den europeiska
antisemitismen. De utsattes för en väpnad invasion av från Europa
ter-drivna européer. Som den polske representanten så riktigt sade,
man bör lösa flyktingproblemet.

Europa bär skuld. Men dubbel skuld. Till judarnas lidande och
till brottet mot araberna.

Jag ser att tidningar av olika kulör med rörande enhällighet
skriver att jag skulle följa direktiv från Moskva eller Peking när
jag säger detta. Att jag ”de senaste dagarna” kommit underfund
med att det är något ruttet med Israel och Dayan.

Det är fel. Till protokollet bör läggas att det var en offentlig
diskussion i Palestinafrågan på studentkåren i Göteborg
senvintern 1948. Elias Comell var ordförande och Kurt Aspelin
sekreterare — om jag minns rätt. Där framförde Gunnar Heyman och
jag dessa synpunkter i skarp strid mot de sionistiska
representanterna. Det var i ett läge då Moskva — som den sionistiska
delegaten framhöll på DUV:s II Kongress i Budapest året efter —
var Israels trognaste bundsförvant.

Var tog jag då direktiv? Från Stormuftin? Kan det aldrig gå
upp för normalsvenska ledarskribenter att man kan skriva och
tala utan direktiv?

Det var ju så enkelt att varje tjugoåring på den tiden — när
de överlevande judarna satt sammanfösta i segrarnas läger och
ingen ville släppa in dem och alla ville bli av med dem — kunde
se att den ”judiska staten” i Palestina bara var ett nytt utslag
av den europeiska pogromstämningen; en ny Endlösung der
Ju-denfrage. Denna gång blev man av med judarna på arabernas
bekostnad. Så inleddes den nya serien krig.

Nu som då finns bara en lösning: ett Palestina som inte vilar
på rasideologi; som erkänner människomas lika värde oavsett ras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free