- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
163

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De stora skattesmitarna och falskdeklaranterna tillhör
överklassen. Lönearbetama har ingen möjlighet att smita från skatt.
Studerande har inget att smita med. Konstnärer, småföretagare och
jordbrukare brukar övervakas och kontrolleras men de har sällan
sådan omsättning att de kan smita undan med svarta pengar.

Det är högre upp i samhället de stora pengarna stoppas undan.
Det är på överklassens middagar man skryter med hur man
”lurat Sträng”. Inte kan man ange överklassen inte. Den äger ju
samhället. Den har tidningar, den har fabriker, den har gruvor.
På dess middagar går advokaterna, domarna, författarna,
politikerna. Den måste ju skyddas. Men den kluddar inte på väggar.

Personer som ritar på väggar är vanligtvis lönearbetare eller
studerande. Sådana personer skall inte tro att de är något inte.
Sådant folk skall hållas efter. Sådant folk skall lära sig ange
varandra. Det vet varje barn.

Sedan vet ju varje barn att det gäller vad som står på
väggarna också. Visst fick man springa när portvakten kom och man
hade skrivit ”Eivor är kär i Dag” på väggen. Men aldrig hörde
jag talas om att polisen skulle ta en inte. Även om portvakten
ropade efter en att han skulle slå en sönder och samman. Och att
någon nu år 1967 skulle få 500 kronor för att han ringde polisen
och sade:

— Nu har Petterssons pojke skrivit ”Yellow submarine” på
valvet under Tranebergsbron; det tror varken du eller jag. Det
är inte kludd som kludd man får 500 kronor för om man blir
angivare åt polisen. Det är politiskt kludd.

”USA UT UR VIETNAM” står det, ”KROSSA
IMPERIALISMEN” står det. Det är sådant som skall anges, uppspåras
och stoppas. Sådant får inte stå på gator och torg. Det är ju fult.
Och vad säger Förenta Staternas ambassadör. Vi måste kanske
sända dit någon och beklaga. Det är för att få slut på detta som
angivare skall få 500 kronor.

Sverige är inte det enda land där man funnit att kluddarna bör
hållas efter. Svenska Dagbladet kunde samma dag meddela: ”De
indonesiska väggkluddarna har gått för långt. Alla som man
kommer på med att måla rcgeringsfientliga slagord på byggnader och
gator skall hädanefter skjutas på fläcken, tillkännager
militärgu-vemören på södra Java, general Jassin.”

I skolan får barnen lära sig:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free