Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredagen den trettonde
På denna olycksdag skall SECO genomföra ”Operation
Dagsverke”. Där är de fattiga. Här står vi. Nu hjälper vi de fattiga. Det
är välgörenhet. Det är upprörande att denna godhet kritiseras.
Gott, låt oss tal om välgörenhet.
I Taxinge fattighus levde de gamla. Frun på Taxinge slott kom
till dem med korgar gammalt bröd. De tandlösa gummorna neg.
Det är inte så länge sedan. Många minns det än. Frun, var hon
inte god? Brödet, gick det inte att äta? Var det inte upprörande
att denna godhet kritiserades?
I litteraturen hade svaret getts långt innan frun till Taxinge
börjat vandra med brödkorgar till fattighuset:
”— Jag försäkrar er, mina damer, att det här redan är
olidligt, sade snickaren. Och det kommer en dag, då det blir än
värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från
Skinnar-viksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån
som ett vattenfall och vi skall begära igen våra sängar. Begära?
Nej, ta! och ni skall få ligga på hyvelbänkar, som jag fått, och ni
skall få äta potatis, så att era magar ska stå som trumskinn,
alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi...
Fruntimren hade försvunnit och lämnat en packe småskrifter
efter sig.
— Fy fan vad det luktar Eau de Cologne! Alldeles som efter
pyschor! sade snickarn. En pris, skomakare!”
Strindberg beskrev i Röda Rummet vad som blev den svenska
arbetarrörelsens svar på välgörenheten. Att snickarns från Vita
Berget barnbarnsbarn nu sover i sängar, äter ordentlig mat, har
skolor, det har de ingen välgörenhet att tacka för. Arbetarrörelsen
slog sönder välgörenheten och ställde i stället kravet på solidarisk
kamp. I vårt land är mycket ännu ogjort. Men det som nu måste
göras det gör vi aldrig om vi glömmer att det var en hård kamp
innan vi nått så här långt.
Det fanns förr någonting som på tyska kallades
”Armen-Leute-Literatur”. På svenska kunde man säga
”Stackars-fattig-arbeta-re-böcker”. Det var en avlusad fattigdom i dessa böcker. Det
var också en fattigdom som väckte medlidande. Det var synd om
de fattiga. De var drabbade av ett hårt öde.
Nu talas och skrivs om ”u-länder” och ”u-folk” som det förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
