Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författandets framtid
Två diskussioner är falska. Den om författandet, genrerna och
framtiden; den om författandet, medierna och framtiden.
Genrer och medier kan diskuteras; men det rör inte huvudfrågan.
En mariaberättare säger:
”Förr i tiden brukade de döda — även de som blivit brända
— komma till liv igen nästa natt och återvända till sina hem. På
detta sätt började det bli alltför många män och kvinnor i
världen, då ständigt nya föddes men ingen dog. Till slut förbannade
Mahapurub mänskligheten så att ingen någonsin mer skulle
återvända från de döda.”
Genrerna är nu andra, våra medier är andra men ingen kan
ta ifrån denne författare att han författade även åt oss.
Författa. Ordet kommer från tyskan; vorvaten, verfazzen,
ver-fassen.
Det hade betydelsen fatta, sammanfatta. I äldre svenska
brukades det som infatta, begripa, omfatta, innefatta, företaga. ”Hoo
... författar himmelen medh sin span” skriver Laurentius Petri.
Men 1541 års bibelöversättning gav också den användning av
ordet som nu är bruklig: ”han screff then samma drömen och
för-fattadhe honom altså.” Begreppens historia hjälper oss att inte
gå vilse i diskussionerna.
På mitt tamburgolv, under brevlådan, låg ”Stockholms Eko”,
en reklamtidning från Stockholms sparbank. Där uttalade sig
Artur Lundkvist om författarna år 2000. Jag tar bara upp en del
av resonemanget:
”Jag ser två tänkbara alternativ för författarnas situation år
2000. Det ena är att de förlorar i betydelse och därmed bara
skriver för en liten och kvalificerad publik. Det alternativet anser
jag inte vara så avskräckande. Då kan författarna fortfarande
fullgöra en uppgift i samhället. Den andra utvecklingslinjen —
och den kan man se tendenser till redan i dag -— är att
författarna alltmer förvandlas till underhållningsarbetare. Det är kanske
en mer olycklig utveckling.”
Vilken är denna lilla och kvalificerade publik? Sven Delblanc
beskrev den i DN 26 september i år: ”... vår högst begränsade,
högt bildade och borgerliga publik...”. Den lilla kvalificerade
publik för vilken författaren — i bästa fall — har att skriva för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
