Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kämpa för demokratin. Någon gemenskap med Förenta
Staternas regering finns inte. Men den finns med den kämpande
oppositionen i Förenta Staterna.
AB 29-10-67
På de dödas dag
Det demonstreras i Sverige. Det demonstreras i alla våra länder.
Demonstranterna lyssnar inte på kloka och taktiska råd.
Ledarskribenter till höger och vänster varnar för detta.
Dessa skribenter talar om nedbusning. De talar om trettiotal.
Gott, låt oss då en gång tala om detta omskrutna trettiotal. Då
är att säga att något fegare, något dummare, något kräkaktigare
än den europeiska demokratiska borgerlighetens och den
europeiska arbetarrörelsens ledare under mellankrigsperioden knappast
står att finna.
Vad gjorde dessa generationer av ledare? Efter första
världskriget fick den tyska revolutionen uppskjutas ett tag. Först skulle
ordningen återställas. Man klistrade plakat på alla väggar och
sade att socialismen marscherade. Regeringssocialisterna gav
kai-sems officerare i uppdrag att skapa lugn och ordning. Det sköts
och mördades friskt till dess den normala ordningen och de
goda sederna återställts. Sedan hade socialismen ingenting att
marschera med längre. Och någon revolution blev det inte.
Gräsmattor må ej beträdas och revolutionärerna hade inte råd med
perrongbiljetter så de kunde inte besätta järnvägsstationerna.
Hitler gavs makten på parlamentarisk väg och hela den tyska
arbetarrörelsen vek sig. Hur var det Che sade till de kubanska
kommunisterna enligt Debray:
”Ni kan utbilda kadrer som låter sig slitas sönder i ett fängelse
utan ett ord men som inte kan storma ett kulsprutenäste.”
I koncentrationslägren, inför döden visade sig de tyska
socialdemokraterna och kommunisterna, de tyska demokratiska
borgarna ståndaktiga och hjältemodiga. De lät sig torteras, piskas,
hängas, skjutas utan att förråda.
Det var stort. Men det hade varit större om de begagnat sitt
förnuft och kämpat i tid trots att kampen var olaglig och trots
att gräsmattor inte fick beträdas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
