Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkfrontens segrar då? Som barn bläddrade jag i bilderböcker
om Folkfrontens seger i Frankrike. Först slogs fascistema och
sedan segrade Folkfronten. Mycket vackert. Anslående bilder. Än
sedan? För taktiska småsegrar sålde man den spanska republiken,
sålde man sig själv till det kommande kriget.
Och de nordiska länderna? Medelvägens länder? Det finns där
ingenting att vara stolt över. Solidaritet var inte ens ett ord. En
navelbeskådande kohandel som hjälpte det kommande kriget.
Lugn och ordning.
Nej, det finns ingenting att vara stolt över i den perioden. Det
fanns enstaka hjältemod, det fanns uppoffrande martyrer, det
fanns utmärkta analyser som visade vad som skulle ske... men
det fanns ingen medveten politisk ledning. Och folken var
disciplinerade. Disciplinerade till döds.
Man kan lära av den europeiska arbetarrörelsen och de
demokratiska europeiska borgarna under mellankrigsperioden. Men
lära som man lär av sedelärande berättelser. Lära av negativa
exempel.
Nu pågår imperialisternas nya krig. Nu växer åter kriserna.
Nu militariseras våra stater. Och man säger: Lugn, bara lugn och
ordning. Beträd ej gräsmattorna. Lita på de styrandes förnuft.
Då är att veta att imperialismen är krig, elände, folkens
undergång. Det lugn och den ordning som ligger i dess intresse ligger
inte i folkens intresse. Kom ihåg trettiotalet. Ordningens väg är
vägen till massgravarna.
Men naturligtvis skall man inte säga så här. Man skall stå upp
och säga: ”Det är så svårt att veta”. Man skall säga: ”Å ena
sidan och å andra sidan och därtill kommer...” och sedan skall
man gå hem. Man skall skriva om strukturförändringar och man
skall mena att man bara är en stackars ensam och olycklig
människa och allt måste börja inifrån människan själv.
När man märker ungdomens förakt för dessa generationer som
kostade världen så många döda, så mycket blod och så mycket
lidande genom sin disciplinerade ordning och sin oförmåga att
ta analyserna på allvar då bör man se sig själv i spegeln och fråga
sig:
— Vad kommer att sägas om dig? Hur blir vad aldrig dör:
domen över död man?
AB 4-11-67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
