Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till minnet av en revolution
Tio dagar efter Oktoberrevolutionen undertecknar ordföranden i
Folkkommissariemas råd, Lenin, uppropet ”Till Befolkningen”:
”Kamrater! Arbetare, soldater, bönder, alla arbetande!
Arbetar-och bonderevolutionen har slutgiltigt segrat i Petrograd, den har
skingrat och häktat de sista resterna av det lilla antal kosacker
som lurats av Kerenskij. Revolutionen har segrat också i Moskva
... Kamrater, arbetande! Kom ihåg att ni själva nu styr staten.
Ingen kommer att hjälpa er, om ni ej själva sluter er samman
och tar alla statens angelägenheter i edra händer. Edra sovjeter
är hädanefter statsmaktens organ, suveräna, beslutande organ.
Slut upp omkring edra sovjeter. Stärk dem. Tag själva itu med
saken nedifrån, vänta inte på någon ...
Kamrater! Arbetare, soldater, bönder och alla arbetande! Tag
all makt genom edra sovjeter ...”
Om nu någon femtio år senare frågar vad det blev av allt
detta, då svarar man i Moskva att Sovjetunionen nu producerar
102 000 000 ton stål. Och det är stort. Men vem styr staten? I
spegelsalarna, under kristallkronor, gungar epåletter, guldsmidda
byråkrater bär ordnar ända ned mot gylfen; den nya stilens
statsmän i välskräddade kostymer samspråkar värdigt med den
civiliserade världens diplomater. Över mörka torg ekar revolutionens
slagord. Men var finns innehållet?
Om ett fattigt, ett nedslitet och hungrigt Sovjet skrev den
norske arbetardiktaren Rudolf Nilsen för fyrtio år sedan:
”Jeg kommer fra dagen igår,
fra vesten, fra fortidens land.
Langt fremme en solstripe går
mot syd. Det er morgonens rand.
I jubel flyr toget avsted.
Se grensen! En linje av ild.
Bak den er det gamle brendt ned,
Bak den er det nye blitt til.”
Men till det Sovjet som producerar 102 000 000 ton stål skriver
ingen diktare något sådant. Om man frågar dem varför, ler by-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
