Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i böckerna. Det är självklart, att det är den största, den svåraste
övergången i historien, men på något annat sätt kunde man inte
genomföra denna väldiga övergång. Och den omständigheten att
en sovjetmakt skapats i Ryssland, har visat att den revolutionära
massan själv sitter inne med den rikaste revolutionära erfarenhet
— då miljoner ilar till hjälp åt några få tiotal partimedlemmar —
att massan själv i praktiken griper sin utsugare om strupen.”
De gamla män som nyss sänt de oppositionella ungdomarna i
fängelse och som nu vandrar i spegelsalarna och klirrar med sina
ordnar och talar vänligt med civilisationens representanter; dessa
gamla män kan inte hejda revolutionen. Det ryska proletariatet
var det första som sprängde imperialismens makt. Det blir inte
det sista som befriar sig. Men aldrig kommer Bresjnev och
Kosy-gin att hälsa den kommande socialistiska revolutionen i
Sovjetunionen med Josef Kjellgrens ord:
”Röd oktober!
Svinga dig djärvt över barrikaderna,
kom till oss, skrattande, allvarlig.
Nynna dina visor, dåna orkan.
Riv undan den grå liksvepningen som hänger för solen.”
Clarté nr 5—67
Angående mössa av tyg
Det var kallt vintern 1941—1942. Jag gick barhuvad. Min gamla
farmoder sade:
— Gå inte barhuvad. Du får värk.
— Inte får jag värk, sade jag.
1961 fick jag värk. Inte så farlig. Bara om jag satt i drag. Om
det nu var för min ungdoms dårskaps skull vet jag inte. Men
1961 började jag alltså åter gå med huvudbonad.
I april 1967 kasserade Gun min gamla keps och köpte en blå
tygmössa med skärm hos Fagerströms i Mariefred. En helt vanlig
mössa av det slag som används här. Min granne går i sådan, jag
går i sådan. Den är enkel, billig, bekväm, skyddar mot drag, sol
och regn. En huvudbonad. Och jag bar denna huvudbonad utan
eftertanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
