Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade dock icke räknat med högerpressens vaksamhet. Där
kunde jag avslöjas. Mitt inre blottades. I en cirkulärartikel i
högerpressen skriver signaturen Eveo:
”Mössan torde fa räknas till kostymhistorien, men tydligen
duger den alltjämt för teaterproletärer, som av någon anledning
inte accepterat den kinesiska kepsen.”
Signaturen framhåller också att det är en mössa som passar
för demonstrationer mot USA. Sent skall syndaren vakna. Jag ser
nu med nya ögon på min hembygd. I Fagerströms på Storgatan
utminuteras anti-imperialistiska mössor till mariefredsboma. Där
går de alla ner till båtvarvet om söndagarna i sin revolutionära
uniform. Småbåtarna lägger ut och över fjärdarna styr den
revolutionära flottan mot Stockholm.
Men min mössa är tydligen inte enbart anti-imperialistisk. Den
är därtill ett tecken på ett avståndstagande från Kina. Den
oskyldiga blå tygmössan på hatthyllan är icke oskyldig. Den
ruvar på mörka hemligheter och jag ser med nyvunnen respekt
på denna produkt av konfektionsindustrin i Sverige.
Detta konservativa kåseri har naturligtvis ingen
verklighetsbakgrund. Bland mariefredsboma finner jag ingen korrelation mellan
bärande av blå tygmössor inköpta hos Fagerströms och
revolutionär aktivitet. Min granne går förbi med sin mössa på huvudet.
Detta säger ingenting om hans inställning till Kina.
Samtidigt är kåseriet intressant. Lyssna på följande två
meningar: ”Har man anmodats uppträda i ett TV-program, vet
man att man antingen skall ha en grå kakiskjorta uppknäppt i
halsen eller en s. k. polotröja som går högt i halsen. I denna
obesvärade klädsel igenkännes man lätt som tillhörande
kultureliten.” Det finns ingen realitet i meningarna, de beskriver inte
(karikerar inte ens) ett verkligt skeende. Men de kan ge ordet
”kulturelit” just den negativa värdeladdning som anses lämplig
för konservativa småtidningars läsekrets.
Och där pudelns käma. Om man nämligen vill studera en
konsekvent genomförd indoktrinering, då skall man läsa borgerlig
svensk landsortspress. Från centraldirigerade modekåserier till
centralt utsända ledarartiklar, allt tjänar samma syfte. Att stärka
småborgerliga och anti-intellektuella fördomar hos publiken.
Visst kan man diskutera modets sociologi, klädedräktens
politiska funktion; men om man gjorde det på allvar — tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
