- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
200

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utbildning.”

Han är stolt över sitt liv, ty: ”Aldrig ’lånat’ 5 öre, säger fem
öre i hela mitt 55-åriga liv. Aldrig legat det sociala till last, aldrig
anlitat sjukkassan, och det allra bästa, aldrig varit i klammeri
med polisen.”

Han är stolt över sin fattigdom och sitt elände, ty: ”detta har
fostrat mig... Jag har fått lära mig veta hut.” Han menar
sig därför vara en man: ”som bär sitt huvud stolt, som själv
bildat mig en egen uppfattning, och som har sin heder och
moralbegrepp i behåll.” Politiskt har den ”egna uppfattningen”
bestått i att han icke organiserat sig: ”Jag hade all anledning att bli
’socialdemokrat’ (läs anarkist).” Han är, som han skriver: ”en
mycket enkel man i ledet... en liten man..Ingen
formulering i brevet tyder på att han är religiös; att hans avståndstagande
från kollektivet grundar sig på en gudsupplevelse. Den ”egna
uppfattningen” blir blott en uppslutning vid herrarnas sida, till
gammalt konservativt tänkande.

I går sändes i radio "Friställde Andersson”. Det var en
diskussion om ansvar, insikt och lojalitet. Nu till en annan:

Det är synd om människorna. Det var synd om 57-årige
Carl-Birger Andersson. Det är synd också om denne 55-årige man.
Men vilket värde har hans liv? I ett allmänt medlidande kan man
låta andra bli fall, bli acta — men det är människoförakt det.
Man kan också ta dem på allvar. Visa dem respekt som folk
och icke ”fall”. Men att ta andra på allvar innebär att man tar
ställning till dem.

En invalid som lever i fattigdom, som plockar cigarrettfimpar
på gatan och är stolt över att aldrig ha anlitat sjukkassan, aldrig
varit solidarisk, aldrig anslutit sig till arbetarrörelsen; vilket är
hans värde och vilken är hans roll?

Den frihet han valt är den borgerliga friheten, friheten att
leva i elände. Allt vad han är stolt över — aldrig lånat, aldrig
legat det sociala till last, aldrig anslutit sig — är föraktligt.
Genom att icke vara solidarisk ökade han sitt eget lidande och
bidrog han till att dra lidande över andra. Även den stabbigaste
gråsosse är ett föredöme i jämförelse med denna ynkedom.

Det är sant att mannen blev som han blev därför att han ”fick
lära sig veta hut”. Man kan prygla en hund till dess den kryper
för piskan; men det fordras en människa till att övertyga sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free