Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och då sade ...
Hela tiden bryter man in ungdom och vandring över vårvägar
och vad har jag gjort av mitt liv?
Det går att ta andra exempel. Också formen kan göras helt
annorlunda. Jag tog dessa tre bilder; pendlaren (gatlyktor,
ansiktena inne i bilarna helt gula), den jumpande pojken, vandringen
över vårmarkerna därför att jag ville visa hur man kunde bygga
upp en bok. En roman. Något litterärt.
Men jag bygger den inte. Inte därför att jag inte förmår se i
bild; heller inte för att jag inte kan rita människor eller för att
jag saknar intresse för andras liv. I och för sig kan jag mitt yrke.
Jag skulle kunna göra denne pendlare till mer än gediget
hantverk; göra honom till vad som kallas konst. Men jag gör det inte.
Ty oavsett hur produkten — boken — kom att bedömas och
oavsett hur jag själv kom att bedöma den; dålig eller bra; vet jag
ju att det vore lögn det hela.
Läsarna kunde lika gärna röka hasch.
Jag är konstintresserad. Tempel intresserar mig. Men om dessa
tempel verkligen uttrycker en religion; hur blir det då? Som
konstintresserad vandrar jag runt stenstoder och krucifix och den
tusenåriga stenflickan ler i djungeln. Men när hon höggs då fick
tusen bönder slita för att herrarna skulle få råd att bygga sitt
tempel. Flickans leende förkortade deras liv. Konsten är asätare.
Katedralerna reser sig ur fattigdomen. De speglar inte blott
fattigdomen. De utarmar den.
Varför skulle vår konst vara annorlunda? Se den goda
litteraturens läsecirklar. Hör bladen vändas under de ögonvänliga
lamporna. När pendlaren pendlat färdigt läser han pendlarromaner.
Så går hans liv.
Om inte även trälar och trälars barn lyssnat till Njals saga så
hade de kunnat resa sig ur lorten. Mariamne och James Bond
vandrar hand i hand.
Att det blåser över taken är sant. Att det är mörkt om
morgnarna är sant. Att våren kommer oss förutan är sant. Men inget
av detta är en sanning viktig nog att behöva sägas. Vad som
behöver sägas det är att vår kapitalistiska kultur är en asätarkultur.
Vad som behöver sägas är att tortyr, misshandel, utsugning,
förtryck och elände gömmer sig bakom det smilande västerländska
förbrukarsamhällets tomtemask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
