Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har inte läst så inånga böcker och lärt så många fina ord. Men
jag har lärt av livet och jag vet vad det här är. Det blir kris, det
blir krig, det är som på trettiotalet.
Jag talar med en flicka utanför bygdegården. Hon skrattar och
säger:
— Jag är en sådan där tonårsmiljonär du vet. Jag tjänar 157
kronor och 50 öre i veckan. Av det går 37 kronor i skatt. Det
kostar 5 kronor att komma in på lördagsdansen här.
Vintem-våren 1944 när jag själv skulle fylla sjutton arbetade
jag på fabrik. På ett ställe kom jag upp i 76 öre i timmen. Då
brukade inträdesavgiften vara 75 öre till 1 krona. Också då talades det
om att ungdomen hade det för bra.
Jag får brev från en telefonist. Hon är tvångsförflyttad från
Norrland till Stockholm. Verket hade skaffat henne bostad. Den
låg i Vendelsö. Hennes skift slutade 23.00. Då gick inga bussar.
Hon fick ta taxi. Det blev en dyr hyra. Nu delar hon en liten
möblerad lägenhet med två andra flickor. De betalar 700 kronor i
månaden i hyra. Hela huset består av möblerade lägenheter. Ägaren
är aktiv kommunalpolitiker.
När jag åker ut till europavägen passerar jag dambindefabriken.
Det är industri för kvinnlig arbetskraft. Det är ont om arbete för
kvinnor här på trakten. Och karlarna som arbetar på bruket
tjänar ju inte miljoner precis. Deras kvinnor kan på fabrikens ackord
slita ihop 6 kr i timmen.
Jag får brev från en fackligt aktiv metallarbetare i Dalarna. Han
är 50 år. Han skriver:
— På senaste tiden har det blivit allt svårare att agitera för en
del företeelsers skull. Jag tänker på hotet inför friställning. Ett
exempel: En metallföretagare flyttade ett femtontal man till en
annan verkstad som han ägde. I denna verkstad höll sig
temperaturen omkring 0 grader. Det fanns inte vatten, ej heller WC trots
arbetarskyddslag. Om det skulle vara rätt och riktigt bör en
sådan verkstad klappas igen, men då blir det friställning. Som du
förstår smakar det skit i munnen ibland då man talar om
arbetarskydd och fackrörelsens styrka.
Högt uppe sitter experter och politiker och talar om strukturer
och marknadslägen. Det är — som kvinnan sade — svårt att hålla
reda på vem som talar för vilken klass. Mitt bord svämmar över
av brev och det ringer ständigt i min telefon. Får våra politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
