Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kooperativ och han gjorde ett långt och resonerande uttalande. Men
jag omgav det med en kort förklaring. Hade jag inte känt honom från
förr hade jag inte tagit med hans uttalande. I reportage är strukturerad
berättelse sannare än den direkta avklappningen.
Men vad med offren?
Hur många bland dem som tjänat Lon Nol som föll offer efter 17 april
1975 vet jag inte. Inte heller vet jag hur många bybor som tog hämnd
för de fem årens död och förintelse. Inte heller vet jag hur många
stadsbor som inte kunde anpassa sig. Jag skulle tro att det var
blodigare i Kampuchea än i Danmark och Norge och kanske till och med
blodigare än i Frankrike 1944. Men ungefär där tror jag man skulle
kunna söka. Men det är ren gissning.
Ett vet jag dock. Om de stadsbor som Bjelfvenstam/Eriksson
intervjuade hade tillbringat dessa tre år i en risby bort mot djungeln och om
de nu skulle söka sig tillbaka till djungelbyn efter att ha varit samman
med vietnameserna som ockuperar städer och huvudvägar ... då
skulle de löpa stor risk att få halsen avskuren. Så är det. Så ser
bondekrigen ut.
Man kan säga att jag är kall för mänskligt lidande. Det är jag inte.
Det största som händer just nu i Sydostasien är Vietnams utdrivande
av de etniska kineserna. Det kan skapa en snöbollseffekt som kan
åstadkomma en av de stora pogromkatastroferna. Större än den
judiska i Europa. Men det förstår man inte i våra länder.
Det hemska är nämligen det att i alla länder jag känner i Sydostasien
och Sydasien skulle jag kunna få vittnesmål från dessa år som de
Bjelfvenstam/Eriksson fick. Inte i Kina. Där råder faktiskt (vad än
vissa kinesiska intellektuella tror) lag och ordning. Men i alla de
andra.
Grymheterna är heller inte bara något som utmärker de feodala och
förtryckande grupperna. Också hatet mot orätten förvrider ansiktet,
som Brecht skrev. Demokratiska Kampuchea var en förhoppning om
en bättre framtid i ett hav av lidande, svält och elände. Nu har det
fallit och grymheten tar överhand. Bjelfvenstam/Eriksson blir
förintelsens hantlangare genom att inte ställa frågorna.
SvD 11-4-1979
Reportage och information
Diskussionen om Kampuchea-programmen i TV är principiellt intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
