Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ackumulator för el-bilar t ex.) Våra städers problem är inte bilproblem
utan planeringsproblem. (Fortfarande kan vi som bor på landet och
måste ta bilen in till Stockholm inte parkera bilen vid utfarterna på
bevakade parkeringsplatser. Lämnar vi radion i bilen ute i förorterna
har vi alltså ingen radio kvar när vi tränger oss ut ur tunnelbanetåget
på kvällen.) Det är förnuftigt att kämpa för att problem skall lösas.
Men jag finner kampen mot bilen i allmänhet oförnuftig och
folkfientlig. Teknikfientlighet är folkförakt. Det är inte bara för mig bilen är
frihet och lycka. Klagenfurt 6-5-79
FiB/K nr 11 1979
Debatten om dödsstraff
Kommer hem till Sverige efter ett par veckor och får tag i svenska
tidningar igen. I dem kan jag läsa att jag svärmar för dödsstraffets
återinförande i Sverige. I Aftonbladet - som ju vanligtvis är
ohederligast när det gäller mig eftersom jag en gång lämnade tidningen - kan
jag läsa en konstig insändare stort uppslagen:
”Ska det grävas massgravar åt de ungdomar som hamnat snett?
Vem ska vara den dömande parten? De prestigehungriga cocacola-
pimplarna i den intellektuelles’ omgivning?” (AB 15-5-79)
Detta är i och för sig vanlig svensk politisk debatt; men skrattretande
är den inte. Frågorna om krig, ockupation och dödsstraff är alltför
allvarliga för att behandlas som om det gällde sådana frågor som
förbud mot maskrosvin eller frihet för burfåglar.
Vad jag sagt är ju något annat. Om vi nämligen i markis Beccarias
efterföljd är överens om att dödsstraff icke bör förekomma (att han i
Dagens Nyheter presenteras som ”en gammal italiensk markis” som
Jan Myrdal hittat, hindrar inte att just det i Dagens Nyheters motstånd
mot dödsstraff som är förnuftigt en gång tänkts och formulerats åt dem
av Beccaria) och samtidigt är överens om att krig inte har blivit en
otänkbarhet; att invasion och ockupation är möjligheter vi faktiskt
måste räkna med, då följer att den diskussion som fördes kring 1948
års lag om ”dödsstraff i vissa fall då riket är i krig” inte förlorat sin
aktualitet.
Denna lag var — anser jag — en förnuftig lag som skyddade
nationens vitala intressen och samtidigt slog vakt om den enskildes
rättssäkerhet även under krigstillstånd. Sedan sex år är den upphävd. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
