Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företrädare var anpassliga inför Hitlertyskland på fyrtiotalet.
Mullers PM har blivit ökänt. På sätt och vis är det synd om honom.
Han har blott som plikttrogen ämbetsman ställt samman vad de höga
ämbetsmännen och politikerna skrivit ihop sig om under den ökande
krigsrisken på senare år. Därmed har han systematiserat och
synlig-gjort anpasslingsarbetet.
Dessa höga anpassliga ämbetsmän och politiker är ärans män. De är
alla ärans män. De är beredda att stanna i sina ämbeten och lyfta sina
löner och troget tjäna folkets intressen även under ockupation och de
skriver sig lagar och bestämmelser därefter. Men det finns andra. Det
är nu liksom på fyrtiotalet så att de anpassliga varken har folkflertalet
med sig eller helt dominerar statsapparaten.
Kampen mot anpasslingsämbetsmännen och anpasslingspolitikerna
är lika viktig nu som på fyrtiotalet. Just därför anser jag att vi bör
återinföra 1948 års lag. Den tog sikte på de höga ämbetsmännen, de
ansvariga militärerna, de politiker som befann sig i närheten av
maktens spakar och den var dem en varning. 1948 års lag skyddade oss
mot de högas förräderi. Den höll tummen i ögat på sådana som kunde
tänka sig kollaborera. Bristen på lag öppnar möjligheten för trolöshet,
landsförräderi och kollaboration bland dem däruppe och för
exekutioner och laglöshet bland oss.
FiB/K nr 12 1979
Om dödsstraff i krig
Per Gahrton är en liberal politiker och riksdagsman. Han har därtill
den sympatiska egenskapen att han i offentlig debatt redovisar sina
ställningstaganden och skriver ut det som andra politiker föredrar att
tala tyst om.
Han motsätter sig som riksdagsman: ”dödsstraff i alla former i
svensk lagstiftning”. Men samtidigt är han överens med mig om att
det finns situationer då dödsstraff vore tänkbart och rimligt:
”Däremot är det naturligtvis inte otänkbart att vi i en framtid,
kanske efter långvarigt krig, långvarig ockupation, har hamnat i en
fundamentalt annorlunda situation. Finns det då legal beslutsmakt
kvar är den naturligtvis oförhindrad att införa dödsstraff.” (SvD
31-5-79)
Felet med detta resonemang är att 1948 års lag just var avsedd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
