Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begriper det inte. Han är - som jag skrivit - en fotnot eller två för den
som har att redogöra för det kommande krigets förhistoria: ”Brott och
dumhet i repris.”
Men att den mannen idag är internationell ordförande i PEN är
skandal.
FiB/K nr 11 1980
Det intellektuella ansvaret
Det är troligt att vi återigen går mot slutet av en mellankrigstid. Det är
möjligt att framtidens historiker kommer att betrakta de nuvarande
konflikterna i Kampuchea, Afghanistan och Eritrea på samma sätt
som vi betraktar angriparstaternas inledande drag före Andra
världskriget i Kina, Etiopien och Spanien. Jag tror inte att kriget blir slutet
för mänskligheten eller för det mänskliga framsteget även om det är
tveksamt om någon av oss som sitter här kommer att överleva. Jag
fruktar att det inte ens blir ett krig som gör slut på alla krig. Men jag
skall inte diskutera vare sig bakgrunden till det kommande kriget eller
dess följder. Eftersom det inte är ett nödvändigt krig i den meningen
att det är oundvikligt skall jag tala om en av de faktorer som gör detta
undvikliga krig troligt. De intellektuellas roll som producenter av
falskt medvetande.
Jag tar Sverige som exempel. Det är ett litet samhälle som anses
rent och snyggt; det är också ett typiskt västerländskt samhälle. Det är
inte ett samhälle känt för sina lysande intellektuella men de betraktas
som välmenande och goda organisatörer och gör gärna karriär på fred
och internationell förståelse och fyller därför med råge sin andel av
ordförandeskap och sekreterarposter i internationella och mer eller
mindre intellektuella organisationer.
I drygt ett årtionde - sedan ungefär 1964 för att vara mer exakt
-har de nästan alla sagt sig vara progressiva, radikala, mer eller mindre
revolutionära; socialister eller åtminstone vänsterliberaler. Det kom
rätt plötsligt. Ena dagen gick de i smalrandiga kostymer och slips och
talade om konst och nästa dag gick de i tjocka tröjor och talade om
Afrika, Asien och samhället. Sedan deltog de i protesterna mot kriget i
Indokina. Det var bra. Från 1969 och framåt då det blev vanligare med
strejker i Sverige böljade de tala om revolution och socialism. Det
skrevs mycket poesi om detta, också pjäser.
Så i våras blev det storkonflikt i Sverige. Den svenska modellen
bröt samman. Lockout och generalstrejk. Den hårdaste arbetskonflik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
