Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oöverbryggliga inre svagheter ut i allt vildare expansion liksom Berlin
gjorde mot trettiotalets slut. Mediavänstern ser ut att lyckas förhindra
den kollektiva säkerhet som kunde hålla kriget tillbaka och drar så
kriget över sig och oss och alla. Vi är mycket svaga även om det
säkerligen finns oss en framtid bortom seklerna. Det enda vi kan göra
är att arbeta och - som Brecht sade - hoppas på att förnuftets söta
lockelse skall visa sig i längden oemotståndlig.
SvD 30-8-1980
Segerstedt
För fyrtio år sedan var det inte gott om antinazister i den svenska
pressen. Tidningsmännen anpassade sig. Några var bruna - som
Aftonbladets skribenter. De flesta försiktigt grå. Antinazism var dem
en beskyllning som antisovjetism i dag.
Med våta fingret i vädret prövade fria ordets män dock
vindriktningen och när det börjat blåsa på allvar mot Tyskland kröp de fram i
spalterna som demokrater 1943. Våren 1945 stampade så en hord
kämpande demokrater i redaktionerna och alla anständiga publicister
frustade av antinazism.
Den som upplevde detta glömmer det aldrig.
Torgny Segerstedt var ett av undantagen. Han var huvudredaktör
för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han skrev rakt och
uppriktigt som borgerlig svensk tidningsman med ansvar.
Hade det inte varit för honom och en handfull andra då hade hela
den svenska pressen under de mörka åren 1940—1942 snäppt ned till
en självcensurerad tillvaro liknande den där pressen i det icke
ockuperade Frankrike tillbringade sin tid. Då hade det heller inte varit långt
kvar innan de politiska anpasslingarna fått överhand. Man kan säga att
Torgny Segerstedt tillhörde dem som räddade Sverige från att bli som
Franska Staten av år 1940.
Torgny Segerstedt beskrivs ibland - särskilt av sådana som är
hjärtligt tillfredsställda med att han är trettiofem år död - som enslig
ljusgestalt, orädd idealist, särling; en ensam domargestalt med ljus
kring pannan kan det skrivas om det skall skrivas fint. Och visst var
han en lysande skribent. Men framförallt var han en kommentator
med klar blick för de politiska realiteterna.
Detta framgår också tydligt i det urval av hans artiklar 1933-45 som
nu getts ut på Ordfront: När stormen klarar sikten, 117:-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
