Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia (trots de bokstavstroendes upprördhet).
När det gällde deportationen av judar från Frankrike under kriget
hävdade professor Faurisson att de officiella listorna på döda var
oriktiga. Han gav olika belägg. Frankrikes historia 1940-1946 är ett
dunkelt kapitel. Inom alla partier är frågor som rör deportationen och
vilka som var ansvariga för deportationer och gjorde urvalet; frågor
om avrättningar och likvidationer; om samarbete med fienden i en
eller annan form mer än känsliga. Alla - även kommunisterna - har
smuts i den byken. Att professor Faurisson genom sitt frågande
omedelbart mobiliserade hela det offentliga Frankrike mot sig är
självklart. Att historikerna så småningom måste besvara också en
professor Faurissons frågor är en sak ... att svaren kommer att bli
otydligare och osäkrare ju fler bland de ansvariga som hinner dö undan är en
annan.
Professor Faurisson har hävdat att gaskamrarna icke är belagda; att
offren dog på annat och mer traditionellt sätt. Det som gjort frågan så
komplicerad är att ett antal franska historiker förklarat att den frågan
står ovan all diskussion; ifrågasättanden är otillåtna. Detta uttalande
skapade en ohållbar situation. Då såpass mycket av det som skrevs
-och vittnades - om gaskamrar i tyska koncentrationsläger åren just
efter kriget sedan visade sig vara oriktigt och fick föras bort ur seriös
debatt (men inte ur massmedia) skapade historikernas barocka
uttalande inför professor Faurissons frågor ett intryck av att hela saken
var sjuk. Processen tycktes bekräfta detta. Det är alltså nödvändigt att
ta upp frågorna. Folkmorden var verkliga. Exakt hur gick de till? Det
är möjligt att det kommer att visa sig - jag håller det för troligt - att
gaskamrarna existerade men spelade mindre roll i verklighetens
mass-avlivande än i filmernas och romanernas mytisering.
SvD kallar mig Faurissons försvarsadvokat. Jag tror inte det är
menat som komplimang. Men låt gå för ordet försvarsadvokat. Jag
försvarar ju, helt oavsett hans åsikter (de åsikter han begått), hans rätt
att yttra sig och att argumentera för sin uppfattning. Strängt taget är
det min plikt. Vore det K A Tunberger som skulle tystas finge jag ju
försvara hans rätt att yttra sig. Om det funnes några borgare kvar som
gick med Milton, Voltaire och J S Mill skulle de göra detsamma. Men
den vägen har numera blivit rätt tom. Vi som fortsätter med Marx är
tydligen heller inte många.
Att Proletären skäller mig för att vara ett slags nynazist och att Per
Ahlmark tycks mena att jag är antisemit rör mig inte ryggen; men att
såpass många friaordsentreprenörer nu trycker i buskarna för att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
