Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fascismen var inte reaktionär. En hel del av dess symboler och
utstyrsel kunde vara maskeradlån från det förflutna men den var
objektivt (ur stjärnornas perspektiv) progressiv. Den bidrog till en ny
fas av snabb utveckling. De administrativa reformer Hitler
genomförde i det Tyska Riket röjde upp med de feodala kvarlevor som varken
1848 års misslyckade revolution eller Bismarcks enhetsverk från ovan
eller den utifrån påtvingade Weimarförfattningen rått på. Görings
ekonomiska planeringsarbete fullföljde tendenserna från Första
världskrigets tyska planekonomi för krig.
Det Nya Europa Goebbels talade om hade naturligtvis anknytning
till Napoleons kontinentalsystem och fortsattes av EG. Det fascistiska
Italien byggde upp en modell för samhällsintegrerad
fackföreningsverksamhet som fick direkt genomslag i svensk lagstiftning och
fortfarande vägleder utvecklingen i Sverige. Sverige har djupare ideologiska
rötter hos Mussolini än hos engelsk tradeunionism.
Fascismen var progressiv.
Fascismen drev utvecklingen framåt.
Fascismen fångade mössen minst lika bra som Per Albins folkhem.
Också teoretiskt stod Hitler och Per Albin på samma keynesiska
grund. Om man ser till de ekonomiska resultaten kunde den sanning
Deng uttryckte skrivas så här:
Det spelar ingen roll om det blir Mussolini eller Per Albin som
formulerar statens politik sålänge den är objektivt progressiv och
främjar produktivkrafternas utveckling. Böök såg det så.
Som Mao påpekade är dock ett sådant synsätt naivt. Fruktansvärt
naivt. Det spelar oss alla mycket stor roll.
Men märk att detta kan man inte se sålänge man tror att fascismen
bara är ”reaktionär”. Detta ser man inte förrän man inser att också
kontrarevolutionen är en fas i utvecklingen.
Man kan säga att det är taktiskt lämpligt att kalla motståndaren helt
svart. Då fascismen avlivar oss, förstör allt vi håller högt, torterar och
misshandlar är det taktiskt/propagandistiskt lämpligt att hävda att den
står i strid med historiens riktning; den dömer sig själv; den kan aldrig
skapa sig ett svart tusenårsrike.
Hela vår antifascistiska propaganda under Andra världskriget
hävdade detta. De som sade emot (t. ex. Karl Korsch, Brechts lärare i
marxism) tystades och betraktades som förrädiska. Men det hade
varit klokare att se dialektiskt också på Hitler och erkänna hans
objektivt progressiva roll just när det var nödvändigt att krossa honom
och hans stat. Hade vi förmått göra detta då hade vi undvikit nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
