Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst har socialdemokratin en arbetarrörelsetradition. Visst har
centerpartiet en folkrörelsetradition. Visst har folkpartiet en liberal tradition.
Visst finns bakom vpk en revolutionär tradition. Ungefär som
Republikanerna i Förenta Staterna brukar åberopa sig på Abraham Lincoln och
Demokraterna på Franklin D. Roosevelt.
Men vad är de svenska partierna nu? Organ för utkvitterande av
stats-subventioner. Medlemsvårdande apparater. Köbildningar.
Moderater, socialdemokrater och vpk:are representerar i riksdag och
församlingar inte längre andra klasser än den egna politiska klassen. Det är
samma klass som skickar de sina in i alla partier. Samma grupp ämbetsmän
och korporativa funktionärer och akademiker på karriärvandring genom
institutionerna.
Det är lika sällsynt med arbetare i de socialdemokratiska ledande
organen som hos moderaterna . Arbetare är bara sådan valboskap som skall fås
fram till valurnorna vart tredje år.
Politiken är ett rollspel.
Jag har varken blivit anarkosyndikalist eller ädelliberal. Jag bara
beskriver den situation vi alla kan se om vi bryr oss om att se efter själva.
I riksdag och församlingar voterar den nya klassens representanter nya
privilegier åt sig. De egna apparaterna göds med partistöd och presstöd och
olika organisationsbidrag. Den som i Sverige vill göra karriär i revolution
eller kärnkraftsmotstånd eller monetarism erhåller för detta lämpligt
anslag från den stat som de egna klassbröderna kontrollerar. Det finns kring
denna politik en total enighet mellan alla som drar nytta av den. Och då de
som drar nytta av den är identiska med de folkets valda ombud som har att
votera anslagen uppstår aldrig några pinsamma intermezzon.
Politikerna, redaktörerna och funktionärerna syns när de voterar sig nya
förmåner ur skattemedel eller belånar landet för att belöna varandra .
Sverige är ingen kamraternas republik men väl en kamraternas inskränktaste
monarki. Detta skapar politiker förakt. Här och där tror väljare att det
skulle bli annorlunda om Andersson kom i stället för Pettersson eller om
någon helt ny och oprövad Andersson från folkdjupen trängde ut
Pettersson från det dukade bordet.
Politikerföraktet är dock meningslöst. Politikerna, redaktörerna och
funktionärerna är blott företrädare för den nya klass som nu formerar sig
och tar över i ett alltmer korporativt organiserat Sverige.
I denna nya klass flyter monopolkapital och stat och organisationer
samman. Olika fraktioner inom den nya ledande klassen kan kämpa om
företräde. De kan vilja organisera fonder åt sig för att öka utsugningen utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
