Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hitler var en europeisk Roosevelt, menade han. Båda hade de också tagit
upp kampen mot roffarkapitalismen.
— Det är som Hitler själv sade till nyår, sade han, det här kriget är
egentligen ett krig mot kapitalismen och utsugningen. Det finns ju andra
och viktigare värden än profiten. Vi måste bygga en mänsklig värld.
Han citerade allt vackert Hitler just sagt om kampen mot kapitalism och
imperialism. Han talade om Indiens hjältemodiga kamp. Han berättade
om alla de folk som förslavats under den brittiska imperialismen. Han
talade om Irlands lidande. Med tanke på allt det borde också jag heja på
Tyskland.
Men det gjorde jag inte.
Presidenten och jag var ju överens om att Hitler var en fara för världen.
Vi var också överens om demokratin.
Längre bort på skolgården, bredvid den lilla dammen gick biologiläraren
i samspråk med matematikläraren. De hejade både på Tyskland.
Biologiläraren hade golfbyxor och matematikläraren var så plattfotad att han gick
på hålfötterna. Också tyskläraren hejade på Tyskland. Det gjorde
geogra-filäraren med. Men historieläraren sades heja på England.
Det låg ännu snö i smutsiga drivor vid flaggstången. Min skolkamrat och
jag gick fram och åter och talade om världen. Jag talade om Norge. Han
svarade med att det bara var en fråga om vem som kommit först, tyskar
eller engelsmän. Jag talade om Holland och Belgien och ockupationerna. Då
blev han lite arg och började berätta vad vi gjort med bananrepublikerna i
Mellanamerika. Han berättade också om hur vi handlat mot Mexiko.
När det gällde Kina var vi överens. Man kunde beskylla oss för att sälja
råmaterial till Japans krigföring och man kunde beskylla Tyskland för att
gå samman med Japan men både Roosevelt och Hitler ville egentligen att
Chiang Kai-shek skulle kunna segra och ena Kina. Jag hade ju kamrater
som vuxit upp i Kina och som jag gått i skola med i New York och han
hade kamrater från sommarlägren som vuxit upp i Kina där deras fäder var
tyska officerare i Chiang Kai-sheks tjänst.
I fråga om judarna var vi inte överens. Han menade att de var besvärliga
för Europa. Inte judarna i klassen vi gick i, de var ett annat slags judar.
Men judarna i Tyskland var farliga. Han menade att jag inte förstod det
för att jag inte varit i Tyskland.
— Judarna borde skickas till Palestina, sade han, men det går inte för
araberna vill det inte. Men de kan skickas till Sibirien och göra ett eget land
där eller till Madagaskar.
Jag menade att judar eller tyskar eller italienare gjorde detsamma. De
blev alla lika på någon generation. Det fanns varken judisk ras eller arisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
