Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man blev heltigenom svensk, tysk, fransman eller amerikan oavsett
ursprung.
Sedan var det det där med koncentrationsläger också. Jag hade ju träffat
en hel del folk som suttit i koncentrationsläger och blivit pryglade och illa
behandlade men sedan kunnat ta sig ut ur Tyskland och berätta vad de
varit med om. Men det ville han inte svara på. Det var bara emigrantgreuel,
menade han.
Allt detta är nu fyrtioett år sedan. Jag minns våra argument den gången
rätt bra. Så mycket sämre än våra lärares var de inte. Tvärtom. Vi var nog
både kunnigare och mer intresserade av världen och politiken och
samhället än flertalet i Bromma Högre Allmänna Läroverks kollegium. Vi var ju
tretton på det fjortonde och läste.
Nu efteråt när jag sitter med facit i hand och sedan länge är helt igenom
svensk kan jag också lätt se efter vad som var rätt och vad som var fel i
våra argument. Min kamrat från tyskheten i Sverige hade ju faktiskt rätt i en
hel del av vad han sade. Jag tror att jag behöll den insikten också fram
genom de följande krigsåren. Men efter det jag fyllt fjorton tror jag inte jag
kunde ens ha accepterat att någon frågade på vem jag hejade i kriget. Ty
samtidigt som den tyska propagandan om det koloniala förtrycket, om den
brittiska imperialismen, om dollardiplomatin och så vidare var i stort helt
riktig så var Hitlers politik helt livsfarlig för oss.
De lärare som promenerade på skolgården och hejade på Tyskland kom i
många fall att heja demokratiskt några år därefter. När jag märkte det
började jag misstro dem än mer. Jag var helt övertygad om att de ljög och
visste att de ljög. Först långt fram i livet insåg jag att sådana inte var
cyniska. De lyckades tro på vad de sade i varje opportunt ögonblick. De hade
ingen förmåga till tvesyn. Men inte ökade denna min förståelse för dem min
respekt inte. Jag började i stället förakta dem på annat och dubbelt sätt.
De visste ju inte ens vad de gjorde!
Det går trettonåringar i dag och resonerar med varandra . En frågar den
andra vem han hejar på:
— Hejar du på Sovjet eller Amerika?
Den som hejar på Sovjet har precis lika goda argument som min
klasskamrat för fyrtioett år sedan hade för att heja på Tyskland. Delvis är det
ordrätt samma argument. Jag kan nu - som då - vara överens om vad som
sägs om dollardiplomati och Mellanamerika och om imperialismen och
kapitalismen. . . men nu liksom då finner jag det andra än värre. Bresjnevs
socialism är samma utsugning av människan som Hitlers socialism. I båda
fallen rör det sig om organiserad kapitalism. Bresjnevs statskapitalism mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
