Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrsa Stenius i Aftonbladet är en finländare som i Sverige driver en
stenhård kampanj för att ändra vårt lands utrikespolitik. Det är inte bra. Det i
officiella partier och/eller politiska grupperingar grundade finländska -/och
i synnerhet det finlandssvenska - ingripandet i svensk utrikespolitisk debatt
har sällan varit lyckligt. Under mellankrigsperioden var det farligt för oss.
Under kriget arbetade de finlandssvenska skribenterna ihärdigt för att dra
med oss i kriget på Hitlers sida. Finlandssvenska agitatorer utnyttjade sina
kontakter i Sverige för att vitmena Quisling. Finlandssvenska
socialdemokrater sökte undergräva den svenska arbetarrörelsens antinazism. Om Yrsa
Stenius önskar en debatt om detta har jag citaten tillgängliga.
Efter nederlaget i kriget mot Sovjetunionen är det inte längre Tyskland
som utnyttjar finlandssvenska skribenter för att luckra upp Sveriges
motstånd; det är nu Ryssland. Åter framträder - som på adertonhundratalet
-finlandssvenskar som Rysslands förespråkare i Norden.
Detta är förklarligt. Finland har hela denna tid befunnit sig i ett märkligt
halvt (eller nästan helt) avhängighetsförhållande. Det kan i dag icke själv
styra sin utrikespolitik. Så illa som under storfurstendömets tid är det inte.
Inte heller så illa som under Lappo-tiden eller under den tid då de
finländska socialdemokraterna var allierade med Hitler i kriget mot såväl Ryssland
som Storbritannien. Men illa nog för att vi skall vara på vår vakt när
finländska skribenter driver utrikespolitik åt Sverige.
Yrsa Stenius kan i Sverige direkt gå in på svenska säkerhetsfrågor och
skriva finlandiserat - som i AB 31-3-82 apropå den ryska
atomvapenbe-styckade u-båten. Vi kan det inte i Finland. Jag vet. Då kommer
skyddspolisen.
I Yrsa Stenius fall kanske det inte bara är enfald. Det kanske är avsikt.
Antiimperialismen blir tvetydig i varje verklig konflikt. Den som
förklarar sig antiimperialist i allmänhet hamnar snabbt i samma omöjliga
situation som den vilken förklarar sig fredsvän i allmänhet.
Under flera år har jag sökt visa detta med olika exempel. Ty historien
upprepar sig inte men man kan dra lärdom av historiska exempel. Vi är ju
inte den första generationen i världen. Vi är inte heller de första som har att
ta ställning. (Ställningstagande kan ju inte undvikas. Också vägran att ta
ställning är ett ställningstagande. Den opolitiska människan är en
motsägelse i ordet då människans människoegenskap just är att vara
politisk = samhällelig. Människan är ett politiskt djur som Aristoteles och
efter honom vi alla påpekat. Min hund är opolitisk; ett däggdjur.
Domesti-kerat dock.)
Undersök själv hur det enkla kravet på fred och avrustning byter poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
