Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt innehåll och politisk riktning mellan 1932 och 1933; mellan 1936,
1939, 1940, 1942 och så vidare.
Den som var konsekvent i politik bekämpade Versaillesfreden 1932 och
påpekade att den skulle föda nya krig (vilket var rätt, visade det sig) men
krävde militärt ingripande mot Hitler 1936 när han bröt Versaillesfreden
genom att remilitarisera gränsen mot Frankrike (då skulle hitlerismen
krossats vet vi nu ty då var den ännu svag.) Många fredsvänner uppträdde dock
konsekvent krigsförberedande genom att stödja roffarfreden i Versailles
före Hitlers makttillträde och sedan kräva fred och egen avrustning i
allmänhet under det Hitler rustade.
Antiimperialismen kräver än grundligare analys. All frihetskamp är inte
frihetlig. Tsarryssland och Hitlertyskland understödde olika
frihetsrörelser. Dessa kunde visserligen sägas vara nationella (för Bretagne eller för
förtryckta kristna folk i Turkiet) men de lät sig utnyttjas som förtrupper
för den tsarryska eller hitlertyska expansionen och var därmed
ofrihetsrörelser för Europas folk.
I andra fall har genuina frihetsrörelser utnyttjat sin fiendes fiende för att
vinna nationell självständighet. Så gjorde Indonesien genom att utnyttja
den japanska imperialismens kamp mot den holländska imperialismen. Så
gjorde Italien genom att utnyttja Napoleon III:s ambitioner. Som Marx
påpekade är denna väg till nationell frihet mycket farlig men den nationella
friheten blir samtidigt verklig och måste erkännas. Han bekämpade
Napoleon III:s spel i Italien; vi tog under kriget ställning mot den japanska
imperialismens intriger i Indonesien. Men när vågspelet lyckats försvarade
Marx Italiens frihet och vi Indonesiens.
I många fall lyckas det inte. Den indiske nationalistledaren Bose som tog
sig till Hitlers Tyskland och därifrån till Japan för att bättre kämpa för
Indiens frihet från brittisk imperialism han lyckades inte. Men han var ingen
Quisling trots att han organiserade militära förband åt axelmakterna. (Den
franske poeten André Mathieu - se FiB/K nr 3/79 fick sitt elddop i kriget
när de hitlertyska ockupanterna satte in indiska nationalisttrupper mot de
väpnade motståndsmännen.) Boses styrkor som trängt in i Brittiska Indien
från Burma kastades tillbaka av britterna och led svåra förluster. Men i sitt
misslyckande och trots att han slöt upp på Hitlers sida var han ett slags
patriot.
I andra fall blir misslyckandet totalt. Den frihetsrörelse som litat på en
imperialistmakts styrka tuggas sönder och sväljs av sin store vän. Hade
Japan segrat hade det inte blivit mycket med Indonesiens självständighet i
det asiatiska samvälståndsområdet och hade Napoleon III lyckats med
sitt spel hade Italien inte blivit till i nutida omfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
