Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de högre gör sammaledes.
Och vad Proletären och sådant beträffar så är det bara det vanliga
stats-finansierade revolutionshojtet. I denna kristid behövs det sådana som
stampar och hoar och kan hållas upp som fasansfulla röda spöken. Alltså
finansierar staten deras verksamhet.
Karensdagarna då. Är inte karensdagarna något att kämpa om? Där står
striden mellan borgare och socialister! Men alla vet att också
karensdags-frågan bara är bluff. I denna kris kommer de härskande i Sverige som
Frankrike som England som Polen som Tyskland som Ryssland att skära
remmar ur folkets rygg och kalla det kommunism eller socialism eller
konservatism eller socialdemokrati. Men det är samma politik i grunden.
Några är lite skickligare. Andra lite oskickligare. Knivarna som remmarna
skärs med kan vara rostiga eller blanka, operatörerna kan ha gott handlag
eller vara gamla darrhänta fyllon och slagrörda veteraner. Men skäras skall
det.
Själv menar jag att socialismen både är möjlig och nödvändig. Det har
den varit i hundra år. Vad tiden anbelangar är den länge sedan övermogen.
Men varken Bresjnev eller Mitterrand - för att inte tala om Palme - har
annat med socialism att skaffa än ord. Om den ene som den andre kan man
säga:
— Han bröt sitt ord och gav det åt folket.
Fast Palme har inte hållit koncentrationsläger som Bresjnev och inte fört
kolonialkrig som Mitterrand. Riktigt lika är de inte.
Den som tror han kan nå socialismen genom att stoppa en röstsedel i en
valurna kan lika gärna stanna hemma och spela luffarschack. På socialism
har folk röstat i snart ett århundrade och det enda de vunnit när de vunnit
är världskrig, världskris och - i Moskvas variant - koncentrationsläger.
Fast dem röstar man sig inte till. Den friheten kommer traskande med sura
fotlappar kring de ryska infanteristfötterna. Marscherar för sin frid.
Men som sagt, det finns dock olikheter.
Helt likgiltigt är det inte vem som satt sig på vilken taburett.
Ullsten till exempel är en sämre utrikesminister än Blix var.
Och om Hans Göran Franck blev justitieminister skulle jag fly landet.
Inte för att han är ond. Men jag har haft honom som advokat i ett
skils-mässoärende. Han satt vid bordet och grät av rörelse. Men han höll på att
få mig på arbetsläger av slarv och för Gun som han skulle sköta
utbetalningar åt höll han på att förlora lägenheten genom att betala Dagens
Nyheter men inte hyran när hon var bortrest. En förträfflig man som en
gång råkade illa ut för Takmans raseri och drogs inför partidomstol men
frikändes i brist på bevis och inte avrättades då Takman inte kunde genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
