Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas en större eller en mindre andel anpasslingar men inget parti är
anpass-lingsfritt och därför finns det denna gång inget parti att verkligen lita på
och att rekommendera.
Det finns naturligtvis partier och grupperingar som inte bara är
anpassli-ga. Vi kallade ju aldrig S.O.Lindholm eller Nils Flyg ”anpasslingar” under
kriget. De var rena quislingpolitiker. Inte heller Per Engdahl var ”anpass- j
ling”. Norrskensflammans anhängare och sådana som i likhet med
Proletären går mot Afghanistans och Polens folk i deras kamp mot den ryska
imperialismen och dess hantlangare är inga anpasslingar. De är quislingar j
som S.O.Lindholm, Nils Flyg och Per Engdahl. Varifrån de en gång kom
politiskt - kommunistparti, socialdemokrati eller liberalism - spelar lika
liten roll i)u som förra gången.
Vpk är ett specialfall. Dessa anhängare är ungefär i det läge där Flygs an- |
hängare befann sig 1938-1939 innan det var för dem helt tydligt att det
partiet var en tysk agentur. När det blev klart övergav de partiet. De hade
naturligtvis också kunnat göra sig av med Flyg och Plankan och de andra
tyska representanterna som styrde partiet. C.H.Hermansson menar att vpk
har problem med en kvardröjande ryskhet. Men eftersom detta kan bli mer
än ett problem för oss alla bör det inte få förbli ett vpk:s inre problem. I
den mån vi kan bidra till att vpk kan göra sig av med sin ryskhet bör vi göra
det. Sedan må det fortsätta att vara svensk statsfinansierad
revisionist-hönster liksom moderaterna är svensk statsfinansierad friedmanhönster
eller socialdemokraterna svensk statsfinansierad reformisthönster; det
ändrar ju ingen verklighet i någondera fallet. Men det försörjer de sina så länge
väljarunderlaget är tillräckligt för att statssubventionerna skall trilla ut.
Alltså Gotland!
På Gotland har man visat hur vi kan göra i denna situation för att valet
skall få demokratisk mening och bli av verklig betydelse. Sex medborgare
-David Ahlqvist, författare; Hans M. Gabrielsson, postiljon; Curt Jansson,
polis; Erik Olsson, konstnär; Bror Pettersson, fiskare och Pelle Sollerman,
redaktör - ställde där samtliga riksdagskandidater på Gotland inför kravet
att öppet redovisa hur de ställer sig till de av regeringen föreslagna
eftergifterna när det gäller den svenska fiske- och zongränsen mot Sovjetunionen.
Mittlinjeprincipen är viktig för vårt lands nationella oberoende. Själv
har jag dock hört nuvarande statssekreteraren på försvarsdepartementet
Sven Hirdman när han arbetade på Utrikesdepartementet klaga över de
onödiga fiskarna på Gotland. Utrikesdepartementet hade svåra problem.
Man ville ju komma överens med Sovjet och Sovjet tänkte inte ge vika från
sina krav och Sverige behövde ett avtal och det enda som stod i vägen var
en hoper svenska fiskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
