Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vism. Moderaterna är något mindre korporativistiska och något mer
formellt demokratiska. Kanske för att det finns relativt fler äldre jurister i
partiet.
Men det är en nyans som skiljer. Ty alla partier är överens om att hela
överbyggnaden (press, partier, kulturliv) förvandlas till statsverksamhet.
Alla är överens om att de avgörande besluten fattas i korporativa nämnder.
Alla är också överens om att den gamla Tryckfrihetsförordningen (en rest
från borgerlighetens revolutionära period) upplöses i en diffus
yttrandefrihetslag och i praktiken ersätts av korporativa organ som PO.
Från varsitt håll på den politiska skalan skulle farfar och jag kunna
komma överens om att så länge det gällde dessa olika frågor är det ren
tidspillan att bege sig till vallokalen i Mariefreds skola. Om vädret var vackert
skulle vi kunna sitta i bersån och ta en vermuthgrogg och utbyta
synpunkter på ämbetsmannastatens oundvikliga tillväxt.
Men det finns också andra frågor. De är rätt avgörande. Ty om vi
stagnerar korporativt med Adelsohn eller med Palme eller med Fälldin så
stagnerar vi ju i alla fall i fred och oberoende. Risken för krig och risken för att
vi förlorar vårt oberoende tilltar dock. Den långa fredstid under vilken
Europa terrorbalanserats mellan supermakterna har varit en osedvanligt
blodig krigstid för världen i övrigt. Dessa krig blir säkert allt vanligare och
allt blodigare ju mer supermakterna blanserar varandra i fred. Det är i
terrorbalansens skugga och med öppna eller underförstådda uppgörelser
emellan supermakterna som Vietnam invaderar Kampuchea och ockuperar
Laos, som Israel invaderar och ockuperar Libanon, som Ryssland
invaderar och ockuperar Afghanistan, som Storbritannien för krig för
råvarutillgångarna i Antarktis. Skulle supermakterna nå en fredlig uppgörelse om
ömsesidig nedtrappning av kärnvapen (vilka ju för dem är dåliga vapen då
de hindrar rationella krig och rationella försvar) kan Europa bli lika oroligt
som Västasien. I en sådan situation blir de osannolikaste krig rationella . Ju
mer avspänning mellan supermakterna ju farligare blir situationen för oss
alla - utom supermakterna.
Men våra politiker talar utrikespolitik och fredsfrågor moralisk och
ideologiskt som om de vore amerikanska valmakare i bibelbältet. När
Vietnam invaderar och ockuperar Kampuchea, när Ryssland invaderar och
ockuperar Afghanistan, när Israel invaderar och ockuperar Libanon så
utgör dessa folkrättsbrott och överträdelser av FN-stadgan direkta hot mot
Sveriges nationella existens som suverän stat i framtiden. Av principiella
skäl måste Sverige som stat - sålänge det är möjligt och förnuftigt - tydligt
hävda rättsprinciperna och verka för effektiva ingripanden mot
angripars-taterna. Det oavsett hur vi bedömer den angripne. Detta innebär ett försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
